Plogens fotbollsblogg

Tvåan:

Mellerud-LFK 1-3 (0-0)
Målskyttar LFK: Fredrik Johnsson 2, Johan Green

I nittionde minuten stod det 1-1, sedan avgjorde Fredrik Johnsson med sina två mål. Måste kännas kanon för Fredde som så länge spelat bra i B-laget men sällan fått chans att visa vad han kan i A. Vad som har hänt i LFK vet jag inte riktigt, men att det var rätt beslut att låta Mikael Gustavsson själv få styra skeppet råder det ingen tvekan om.

Fyran:

Hyltebruk-RGIF 2-1 (1-1)
Målskytt RGIF: Daniel Hellsten

Tung uddamålsförlust för RGIF, som dock verkar ha bättre go i spelet nu efter uppehållet.

Femman:

SBK-Sperlingsholm 0-1

SBK spelar i sexan nästa år.

Sexan:

YBK-BKW 0-5
Målskyttar: Nderim Peci 2, Daniel Nilsson, Ekrem Bekteshi, Jimmy Ivarsson

BKW körde över YBK fullständigt, YBK hade inte ett rejält avslut på mål under hela matchen. Besök YBK och BKWs hemsidor för mer info om matchen.

KHFF-HIS 6-0
Målskyttar: Henrik Fridberg 3, Björn Ottosson 2, Henrik Sunesson

Föga överraskande var KHFF numret för stort för HIS.

SIF-LTIK 1-2 (1-2)
Målskytt SIF: Kenneth Einarsson
Målskyttar LTIK: Simon Vedin, Mattias Olofsson

LTIK började matchen klart bäst, det var dock SIF som stack upp och tog ledningen genom Kenneth Einarsson som tryckte upp bollen i krysset på ett inlägg från höger. Föga rättvist, men förbannat snyggt! LTIK fortsatte att vara spelförande trots motgången. Simon Vedin var planens kung i första halvlek, han oroade ständigt ifrån sin vänsterytter-position och skapade mängder med chanser både åt sig själv och åt andra. Det var Simon som skulle utjämna då han påpassligt snodde bollen från en SIF-försvarare innan han sprintade ifrån densamme och distinkt tryckte dit bollen bakom Joel Lovén. LTIK var klart bättre, trots att det emellanåt var jobbigt för Mattias Olofsson och Anders Kallin i mitten mot de tre innermittfältarna i SIF. Det gröna hemmalaget stack sällan upp, men när man gjorde det så kändes det alltid farligt, Pontus Johansson är hal och Kenneth Einarsson tung att möta. Rättvist kunde LTIK ta ledningen i slutet av halvleken då Mattias Olofsson sätter pannan på en hörna ifrån vänster slagen av Ola Nilsson, målet fick Mattias göra väl enkelt sedan hemma-keepern varit ute och hängt tvätt.

Andra halvlek blev sämre från LTIKs sida, SIF var inte bättre och spelkvalitén sjönk. Båda lagen skapar en del chanser och halvchanser. Men i stort fanns det inte mycket att skriva hem om. Ställningskrig är SIF ganska duktiga på men det kändes lite tafatt under denna match ifrån Skottorp-håll. Jättetungt naturligtvis att inte kunna använda något av de fina nyförvärven, Markus Hultin arbetade då matchen spelades, Jim Gunnarsson började förvisso på mitten för SIF men klarade inte av många minuter då han chansat med en kass baksida i låret som hängt i sedan tisdagen. LTIK var bättre matchen igenom och förtjänade segern. Trots att det inte var så mycket som funkade för SIF så jobbar, kämpar och sliter samtliga och med lite flyt kunde man såklart fått en pinne. En 2-1 ledning är knappt någon ledning alls och SIF-kontringarna kändes som sagt farliga. SIF borta är en av de mer tuffa matcherna under säsongen och det känns såklart bra ur LTIK-synvinkel att de där tre poängen kunde bärgas hem så att tredjeplatsen i tabellen befästes.

Jag vet inte riktigt vem som var bra i Skottorp under matchen, jag gillar ju bröderna Johansson, Pontus och Petter, de håller alltid en jämn bra nivå, men mot LTIK höjde de sig inte över mängden. Robert Cerwinski brukar också alltid vara duktig, men han hade grova problem med Simon Vedin i första halvlek, i andra höll Cerwinski honom mer kort. Flera spelare var duktiga i LTIK, jag har nämnt Vedin, Mattias Olofsson slet över stora ytor, Mattias Johansson gjorde det bra som högerytter i första halvlek, Kristoffer Nilsson höll som vanligt riktigt hög standard på vänsterbacken och Oscar Gustafsson var precis så pigg, om inte piggare, som han kan vara när han kommer in och rör om på topp. Bäst på plan var dock domare Jörgen Westman, Halmstad. Den bäste domare jag sett på den här nivån på mycket länge.

//P.

Örnia-KIK 0-9
Målskyttar: Jonathan Pettersson 3, Peter Carlsson 2, Markus Åkesson, Joel Åkesson, Kalle Svensson, självmål.

Under de tio första minuterna var Örnia med på ett bra sätt i matchen och man pressade faktiskt KIK. Efter att Knäred gjort tre snabba mål så gav dock Halmstadlaget upp och det blev uppvisning från KIKs sida. Klippfors ville efter matchen hylla kollektivet, samtliga spelare drar sitt strå till stacken och laget kör på i nittio minuter trots att man avgjort matchen långt tidigare.

Både offensivt och defensivt gjorde KIK det bra och man  visar prov på god moral då man håller nollan trots att man är så överlägsna. I många fall är det lätt att bli lite ofokuserad, alternativt målsugen som spelare i det defensiva arbetet när man är överlägsen, några sådana tendenser visade KIK inte en tillstymmelse till under matchen mot ISÖ. KIK ser väldigt starka ut för tillfället, bäva månde nästa motståndare.

VBoIS-Andersberg 5-1
Målskyttar BoIS: Håkan Pettersson 3, Jonny Ohlsson, Anders Gustavsson
Målskyt AIK: Besnik Syla

Precis som siffrorna visar var BoIS tämligen överlägsna. Man gick snabbt upp i en tvåmålsledning och kostade därefter på sig att missa en straff, då hade det bara gått en kvart av matchen och vid ett mål hade den i princip varit avgjord, men nu missade som sagt BoIS den där straffen. AIK tände på missen och åt sig in i matchen, man kunde också reducera till 1-2 genom Besnik Syla, som mycket vackert satte dit bollen bakom BoIS-målvakten.

Andra halvlek blev en uppvisning från BoIS sida och man bjöd stundtals på mycket fin fotboll. Håkan Petterssons 3-1 var väldigt vackert, ett fint skott som letade sig förbi den något tafatte AIK-keepern. Man radade upp chanser sedan AIK givit upp (?) eller gått på tok för mycket på offensiven. BoIS missade flertalet frilägen, men gjorde också två mål, Jonny Ohlsson nickade ur misstänkt offsideposition in 4-1 innan Håkan Pettersson med sitt andra mål gjorde 5-1 till sitt Våxtorp.

BoIS var inte jättebra, även om de stundtals visade prov på fint spel. AIK bjöd på väl mycket under matchen och är inte i samma slag som innan uppehållet. Man lägger ned otroligt mycket energi på att prata med domaren, i princip varje domslut ifrågasätts. Tråkigt att se! Josef Vasilcin rör sig inte mycket, men har hyfsad blick för spelet och försöker alltid att hålla god stämning på plan, under matchen var han jämndålig/bra åt båda håll. Det är inte lätt när man får jobba i ständig motvind. AIK är ofta efter matcherna upprörda på domarna, framförallt på Laholmsdomarna, de tycker att de inte tillåts spela sitt spel och därför inte vinner matcherna.

Dagens domare hade ingenting med förlusten att göra, Våxtorp va bättre. Samtidigt kan jag förstå om AIK får domare emot sig när de beter sig på det sättet som man gjorde under matchen mot BoIS, håll käften och spela fotboll, för det kan ni! AIK ska under matchen mot BoIS vara glada över att de inte åkte på fler varningar än de man fick. De domare som dömer sexan gör det av en anledning, vill man ha bättre domare är det bara att börja vandra uppåt i seriesystemet.

Efter matchen utbröt halv kalabalik då EN spelare betedde sig illa och bl a frågade BoIS ledning om de hade köpt domaren innan matchen. Naturligtvis kan inte en käring och gobba-jävel ur den Våxtorpska publiken hålla käften och provocerar den ilskne AIKaren som bara hindras av andra AIKare från att gå fram för att göra sig närgången med Våxborna. Det hela reder ut så småningom ut sig och lagen går in i sina respektive omklädningsrum.

Om det sedan var fortsatt lugnt har jag ingen aning om, för jag bestämde mig för att gå till min bil och köra hem. Det kan såklart bli efterspel då domaren såg hela händelseförloppet. Hoppas att AIK själv tar tag i killen som misskötte sig, så som det blev efter denna match ska det såklart aldrig behöva bli. Killen får väl börja ägna sin tid åt något där man inte kan vinna eller förlora. Ibland vinner man nämligen och någon gång ibland så får man nog tåla en förlust också, även om det svider. Det borde vara lite lättare att förlora mot ett för dagen bättre lag, som ju faktiskt VBoIS var idag.

//P. 

Sexan:

LTIK-KHFF 2-2 (1-1)
Målskytt LTIK: Emil Olsson 2
Målskytt KHFF: Henrik Fridberg 2

KHFF började som väntat matchen starkt, man spelade bollen i högt tempo och framförallt Jonatan Jacobsson tog några väldigt långa löp med boll, det blev direkt jobbigt för Ola Nilsson och Mattias Johansson på LTIKs högerkant då Jonte med understöd från nyblivne vänsterbacken Martin Nilsson satte fart, ofta på bollar ifrån sittande innermittfältare Ola Jönsson. KHFF är tunga att möta, det är skillnad mot att möta resten av lagen i serien, det känns som att de kommer ifrån en annan, högre division, vilket ju också ett antal spelare gör.

Jag var orolig och undrade hur LTIK skulle reda ut det här. Första stormen reds ut utan att KHFF lyckades skapa någon farlighet och nu kunde LTIK sticka upp. Simon Vedin var så när att rinna igenom på vänsterkanten, efter att han kört sista gubben innan Henric Johansson i målet så fick han bollen oturligt för långt ifrån sig och Henning i KHFF-kassen kunde enkelt knipa bollen. Henrik Olsson fick ett ypperligt läge att nicka in bollen helt fri sedan Mattias Johansson slagit ett väl avvägt inlägg, Henke lyckades dock aldrig få bollen på mål. Nästa chans blev KHFFs och Henrik Fridbergs, även denna Henke lyckades att missa mål sedan han fått ett fint inlägg, som gick över hela LTIKs backlinje, ifrån Jonte.

LTIK lyckades gräva fram ett par hörnor och de skulle bli farliga, LTIK kändes starkare än KHFF på fasta situationer, Ola Nilssons hörna ifrån vänster resulterade inte, det gjorde däremot Emil Olssons från höger strax efter, Emil fick bra båge på bollen och strax innan den skruvade sig in bakom Henning så sprang yngre brodern Olsson in framför honom och sikten blev skymd för KHFF-keepern som bara hade att hämta ut bollen ifrån nätmaskorna. Målet kändes vid det här läget inte särskilt rättvist, KHFF hade fortfarande det mesta av spelet och trycket, samtidigt var LTIK duktiga på att ställa om och som skrivet farliga på fasta situationer.

LTIKarna skrek åt varann att hålla fokus och koncentration uppe direkt efter ledningsmålet, trots detta ställs Fridberg omedelbart fri mot mål sedan en LTIK-försvarare stått för en klassisk indianare, Jonas Nilsson i LTIK-målet fick visa klass och räddade storstilat Fridbergs avslut. LTIK åt sig nu in i matchen, spelet jämnades ut och båda lagen lirade boll i högt tempo, hög klass för att vara sexan. Fridberg skulle få sin revansch för de missade lägena då han lyckades smita mellan Jonna i LTIKs mål och Ola Nilsson som missförstått varann och nickade in 1-1 till KHFF.

Trots att spelet jämnats ut så kändes målet logiskt, framförallt att det kom ifrån Fridberg som hela tiden var på språng längst fram, Fridberg är en synnerligen lurig och giftig spelare som i långa perioder inte är med i spelet, för att sedan blixtra till. Det höga tempot började ta ut sin rätt hos båda lagen och en del spelare gick nästan på knäna trots att det inte var spelat en halvlek än. Jonatan Jacobsson var dock fortfarande pigg och vände ut och in på LTIKs högerkant vid ett par tillfällen strax innan paus, men de där riktiga farligheterna uteblev.

Andra halvlek började i ett lika högt tempo som den första, nu var det dock LTIK som dikterade villkoren från start. Relativt omgående in i halvleken får LTIK ett bra frisparksläge ifrån höger, innan någon hunnit reflektera närmre över det läget än så, så befann sig bollen i nätmaskorna då Emil Olsson varit snabbtänkt och skjutit frisparken i mål medan KHFF hade börjat ställa upp mur. 2-1 till LTIK.

Efter målet blir LTIK aningen passiva och KHFF bjuds åter in i matchen. LTIK var rädda om sin ledning och slutade spela boll, istället blev det nästan lite panikartat för en stund, trots att det återstod nästan en halvtimmes spel. Matchen blir sämre, bolltempot lägre och farligheterna uteblir. KHFF lyckas få en billig frispark snett till vänster ovan LTIKs straffområde i perfekt Jonte-läge. Frisparken är hårt slagen men riktningen är usel, bollen studsar KHFFs väg och Fridberg dyker upp med en tå och prickar in bollen bakom Jonna. Det kändes tungt, olustigt och oturligt ur LTIK-synvinkel.

Båda lagen ville nu gärna vinna matchen, inget lag blev medvetet defensivt, båda blåste på för full spruta. LTIK och Conny Strömberg vaskade fram en chans från ingenstans. Conny fick bollen längs kanten och drog helt oväntat direkt på skott på halvvolley ifrån håll, bollen dök fint och kom snabbt, Henning i KHFF-kassen var dock på sin vakt och fick ut en näve på bollen. Den efterkommande hörnan resulterade inte i någon målchans. Desto längre matchen led, desto mer slog lagen vakt om sina poäng, flera spelare i båda lagen verkade nu rädda för att förlora.

KHFF bytte in Jonte igen, som varit ute och pustat lite och direkt blev det åter jobbigt för LTIK. Jonte lyckades skapa en hörna som skulle bli farlig, Kristian Åkesson tryckte ner Mattias Olofsson på bakre stolpen och hade bara att sätta dit bollen med pannan, kulan smet dock på utsidan om stolpen samtidigt som den slickade densamma, här kunde och borde Krille sänkt sin moderförening. LTIK fick sista ordet då man lyckades skapa en hörna till genom flinke Oscar Gustafsson, KHFF-tränare Åberg gömde ansiktet i händerna och vågade knappt titta på, hörnan blev dock aldrig särskilt farlig och strax efter blåste duktige domaren Fatmir Kiqiqi av matchen.

Vissa matcher har jag svårt för att bedöma i efterhand då jag är såpass engagerad och med i spelet. Att det var en bra div sex-match i högt tempo står klart. LTIK gjorde nog en utav de bättre insatserna på länge mot en såpass bra motståndare. LTIK försvarade sig väl, man vände spelet snabbt, var starka på fasta, skapade minst lika många klara målchanser som KHFF och hade ledningen två gånger om. KHFF gjorde inte en lika bra insats som i mötet i våras då man framförallt visade styrka i andra halvlek, nu tillhörde den första KHFF något mer, medan LTIK totalt sett var något bättre i den andra. Samtidigt dominerar KHFF spelet i större och längre sekvenser än LTIK, det kändes dock som att det saknades något, kanske spetskvalité och den där spelaren som kan göra det oväntade lilla extra.

LTIKarna var efter matchen nöjda med en poäng, flera ur den relativt månghövdade publiken hävdade att resultatet var rättvist, men att LTIK kändes något vassare och kanske ändå låg lite närmre segern. KHFF hade kanske inte varit nöjda med en pinne före matchen, efter densamma får man nog trots allt vara relativt nöjda. Ola Jönsson var bäst i KHFF, svårfångad i sin roll som mittfältslibero därifrån han servar sina medspelare med bollar. Jonatan Jacobsson glimrade till emellanåt och det känns hela tiden farligt och extra jobbigt när han har bollen. Henrik Fridberg är lurig och har näsa för mål, trots att han inte sätter varje boll så finns han ändå där som etta på de där bollarna i straffområdet.

Anders Kallin var bäst i LTIK, han hade stundtals lekstuga i mittens rike, Emil Olsson förtjänar såklart också massor av ros, både för målen och för det hårda slitet. Samtliga LTIKare gör det bra idag, spelet var nu bättre än i matcherna mot YBK och BKW, lite trist att släppa in så billiga mål bara, men samtidigt som LTIKs och Olssons mål höll världsklass så fanns det såklart en rejäl gnutta tur i dem också, så det jämnar väl ut sig.

AIK-YBK 3-1
Målskytt YBK: Filiph Bank

YBK gjorde det bra, tog ledningen med 1-0 och var värda ett oavgjort resultat.


//P.

Fredag:

SBK-Vessigebro kl 19:00, Skogaby IP

SBK har svajat i serien och är inte lika stabila som vanligt, dålig träningsnärvaro har mycket att göra med det. Dessutom får man sällan ställa upp med bästa laget, hade SBK fått kontinuitet i startelvan hade laget klarat sig bra i femman. Nu kommer man nog bara att klara sig kvar i serien med nöd och näppe.

Skrea-GIF/VIF kl 19:00, Skrea IP

GIF/VIF har samma problem som SBK med lite folk på träningarna, i GIF/VIF är man mer van vid vilda västern och att det är olika lag till matcherna. Även GIF/VIF har egentligen ett lag som med lätthet borde klara sig kvar i femman. Det kommer de säkert att göra också, då kvalitén till det finns i truppen, men man kommer att få slåss med näbbar och klor för att klara av det.

BKW-LTIK 18:45, Wallevi

BKW har varit lite upp och ner under säsongen. Man få sällan ställa upp med samma startelva och man är dessutom det lag som oftast använder flest unga spelare i startelvan (KIK är laget med den lägsta medelåldern). Då går det gärna lite upp och ned. En mittplacering känns nog ganska realistisk för BKW i år, det som är roligt är att laget försöker att lira boll i varje match och emellanåt har det bjudits på fin fotboll från BKWs sida trots att poängen inte trillat in. Inför nystarten har man fått in en nygammal målvakt i Johan Nilsson som förmodligen kommer att ta hand om förstaplatsen mellan stolparna, åtminstone så länge som Niklas Vepsä går skadad.

LTIK har överraskat positivt på många och det största frågetecknet inför säsongen har istället blivit utropstecknet, nämligen försvarsspelet. Conny Strömberg, Håkan Karlsson Erik Westerlund/Jim Nilsson och Kristoffer Nilsson har agerat mycket säkert och stabilt, tillsamman med sexans bästa målvakt (nu sticker jag ut hakan igen, men vem har varit bättre?) Jonas Nilsson har man sett till att LTIK är det lag som släppt in minst mål i serien. De två matcher där försvaret inte varit helt hundra är i förlustmatchen mot KIK innan uppehållet och i första matchen efter uppehållet mot YBK. 

Inledningen blev aningens tuffare än vad laget tänkt sig, det var såklart tungt att tappa lagkaptenen och en av de bättre spelarna i Johan Gustavsson bara en vecka innan seriestarten. Veti katten om inte både BKW och KHFF hade åkt på däng om Johan kunnat vara med i dessa båda matcher, så lite var det som kunde avgjort, men det går såklart bara att spekulera i.

Många undrar vem den där nummer fyra i LTIK är. Den nya spelaren är Anders Kallin från div tre laget Kållered i Göteborg, med meriter som SM, DM och Gothia guld samma år med ÖIS J-lag, spel med Alfonso Alves och Paulinho i ÖIS seniortrupp, där han dock endast nådde B-lagsspel innan en skada satte stopp för Elitkarriären. Det betyder naturligtvis oerhört mycket att ha en spelare som denne Kallin på mitten för LTIK.

Killen är egentligen inte särskilt bra på någonting på fotbollsplan, ja det är klart att bollmottagningar och passningsspel är i princip felfritt och vad det gäller spelsinne har jag nog aldrig sett något liknande. Men tekniken är väl annars inget vidare och inte skottet heller. Men lugnet och förmågan att hela tiden vara steget före motståndaren räcker såklart för att vara helt dominant i serie som sexan.

Tre spelare som ingår i LTIKs A-trupp har flyttat till Göteborg för att efter avslutad utbildning på HH nu börja arbeta i vår näststörsta stad. De tre är Kristoffer Nilsson, Erik Westerlund och Anders Jönsson. Samtliga kommer att ställa upp och spela med laget säsongen ut, men kommer sedan att försvinna till klubben de just nu fått tillåtelse att träna med i Götet. Kristoffer ärt den ende av de tre som är helt ordinarie i LTIKs startelva.

Fredrik Savander har kommit till LTIK under uppehållet, han spelade senast aktivt med Snöstorp/Nyhem och var säsongen då laget tog sig från fyran till trean ordinarie vänsterback. De senaste säsongerna har Savander nöjt sig med spel i Korpen. Nyförvärvet har hunnit med att spela en träningsmatch och en B-lagsmatch för LTIK, i de här båda matcherna har han verkligen tagit för sig på ett fint sätt och varit tongivande.

Vad det gäller serien så kommer LTIK förmodligen att kämpa med KIK och AIK om den där andraplatsen ända in i kaklet.

SIF-HIS kl 18:45 Skottorps IP

SIF har så här långt varit lite av en besvikelse i sexan för många och det har väl inte fungerat fullt ut, samtidigt har laget, som jag länge tjatat om förlorat hela centrallinjen sedan förra året och det tar tid att hitta en ny ryggrad. Kanske har SIF nu gjort det då de under uppehållet förstärkt med en spelare i varje lagdel. Mittbacken Markus Hultin är åter tillbaka i moderklubben efter några säsonger i Sennan där han aldrig lyckades ta en ordinarie plats i startelvan i fyran och trean. I sexan är dock Hultin en klasspelare och han var då han lämnade SIF en utav de bättre backarna i kommunen med sin snabbhet och tuffhet.

Forwarden Martin Fasth har också kommit tillbaka till föreningen där allting en gång började. Det blev bara en halv säsong i div fyra spelande Lidhult där han som bäst nådde en plats på avbytarbänken. Det största och mest namnkunniga nyförvärvet är dock mittfältaren Jim Gunnarsson. Jim väljer nu att efter några säsonger i LFKs div två lag och i ett div fyra lag i Jönköping, där Jim utbildat sig, att nu sluta cirkeln i moderklubben SIF. Jim är blott 24 år och hade, om han är i samma slag som då han en gång lämnade kommunen, förstärkt LFKs krislag i tvåan. Han kommer naturligtvis att tillföra hur mycket som helst till Skottorps IF.

Jag är rädd för att SIF kan ligga alltför långt efter för att ha något med toppstriden att göra i höst. Samtidigt kommer det naturligtvis att bli tuffare för samtliga lag att ta poäng ifrån dem med så bra nyförvärv på plan. KHFF är säkert glada över att de hann med att vinna båda matcherna mot SIF innan uppehållet.

HIS vet jag som vanligt i princip ingenting om. Det får väl ske något slags mirakel om det ska bli något annat än en sista plats i sexan för laget med en av kommunens vackrare och mer välskötta anläggningar.

KIK-AIK kl 18:45, Lagavallen

Jag tippade KIK som tvåa i tabellen inför säsongen och det är också där som laget just nu befinner sig. För mig är det ingen överraskning att laget med den yngsta medelåldern i sexan ligger där de gör. I princip samtliga spelare kommer från byn och alla har spelat tillsammans under en lång tid. Jonathan Pettersson är bättre än någonsin och gör massor av mål, när sedan Peter Carlsson valde att komma tillbaka till moderklubben då hittade coach Klippfors den perfekta anfallspartnern till lille rappe Jonte i just nämnde Peter som är starkare och mer kraftfull samt riktigt duktig i huvudspelet.

AIK får ses som seriens kanske största överraskning, och det en positiv sådan. Ingen hade ju någon aning om vad laget skulle skramla ihop för några spelare till återtåget i seriesammanhang, och det var ju inte direkt några dussinlirare. Edison Morina var den enda spelare jag kände till på förhand och han är kanske hela div sex klarast lysande stjärna. Han var otroligt bra när LTIK mötte AIK i våras. Men det finns gott om andra riktigt duktiga spelare i laget, framförallt offensivt där spelare som Besnik Syla, Fidan Jashari och Ridvan Maliqi ofta får härja fritt på motståndarlagens planhalvor.

Offensivt är laget klart bäst i serien, defensivt har man en del att fundera över. Samtidigt känns det ganska befriande med ett lag som inte första hand vill försvara sig. Att vinna en match trots att man släpper in sex mål är i mina ögon framförallt imponerande, och även om det borde ge tränaren några gråa hår så är det naturligtvis väldigt publikfriande varje gång som AIK trillar boll på en fotbollsplan, passa på och se dem när de finns på en plan nära dig!

Lördag:

Annelunds IF-LFK kl 15:00, Mörlanda sportcenter

Precis som RGIF kan också kommunens bästa lag rikta in sig på nästa säsong och spel i en lägre serie. Ostojic var aldrig rätt man för LFK och det var fel att anställa honom. Han kan säkert mycket fotboll, men han har inte räckt till på andra plan på ett tillfredställande sätt i LFK. Även om det inte enbart är Ostojic fel så har han del i spelarflykten i höstas som var den mest kännnbara på länge, även om LFK drabbats av spelarflykt flera tidigare år också. Ostojic valde inför säsongen att hylla sitt nya kollektiv, det nya LFK där samtliga drog åt samma håll, där inga divafasoner existerade, endast spelare med rätt karaktär och inställning fanns nu kvar i truppen.

Nu var det ju inte riktigt så!

LFK är sämre än någonsin (i tvåan), spelet har väl kanske fungerat hyfsat stundom, men vad spelar det för roll. Fotboll går inte ut på att spela hyfsad fotboll emellanåt. Trots att den västra tvåan är sämre än den södra så har LFK klarat sig sämre i den västra, spelet har helt enkelt passat LFK illa. Fysiskt och mycket långbollande. Laget är ungt, men det är inte bara rutin som saknas. Ostojic har gjort en rad "felvärvningar" och man har inte lyckats fylla luckorna efter spelarförlusterna sedan förra året. Nu ryktas det om spelarflykt igen, och denna gång är det kanske lika bra. Att Besart Mazreku och Sebastian Hansson försvinner nu är såklart hypertungt. Trots att Bes är sämre än förra året så är han fortfarande lagets bäste offensive spelare och Seb är hela lagets bäste spelare. Det kommer gå ännu tyngre (kan det göra det?) utan dem.

Ostojic klarade aldrig att hantera motgångarna, han blev tvär, sur och vresig. Så klart att han blev det, han gav sitt yttersta men fick inte tillbaka lika mycket av de spelare han valt att satsa på. Inställningen och karaktären hos vissa spelare var inte sådan som Ostojic från början trott. Det hela blev en ond cirkel, spelare vågade inte höra av sig till Ostojic när de hade problem, i vissa fall hörde de inte av sig alls och i vissa fall fick Mikael Gustavsson sköta snacket. Vissa spelare sägs ha hållit sig borta i perioder från träningen utan att någon vetat vart de hållit hus. På matcherna växte frustrationen hos Ostojic och coachningen var aldrig upplyftande, snarare tvärtom. Ofta påtalades fel i en besviken ton istället för att peka på det som faktiskt var bra. Avbytarna måste varit livrädda för att komma in på plan efter att de fått sitta och lyssna på alla påhopp på sina lagkamrater!

Det kan vara bra för LFK att trilla ner i trean, det hade inte blivit lätt att slåss med Halmia nästa år om Halmstadtalangerna som så väl behövs för att lyckas i div två. Halmia hade med bättre ekonomi lätt plockat de spelare de ville ha och skrapet hade blivit över till LFK. Nej, det hade inte funkat. Nu kan LFK kanske på ett snyggt sätt skapa ett stabilt div tre lag bestående av mestadels egna talanger och lokala produkter. Från femman och sexan är steget till tvåan ganska stort, till trean är det inte lika stort. En duktig spelare i sexan eller femman som vill satsa kommer inte att bli någon stjärna i treaan på kort sikt, men omställningen blir inte alltför stor och spelaren kommer, om den vill så, att klara av steget på ett smidigt sätt. Men vill de lokala talangerna verkligen spela för LFK? Det är en annan fråga...

Men att det är melodin råder det ingen tvivel om, LFK vill ha mer publik och för att få mer publik och skapa mer intresse för LFK så måste spelarna komma ifrån Laholms stad och närområdet. Man vill ha en relation till de som finns på plan. Det är inte intressant att gå och titta när ett gäng Halmstadskillar spelar match på Glänninge park. Många fotbollsintresserade tittar nog hellre på lagen i de lägre divisionerna.

Sedan var det ledarbiten då, de vanliga namnen som alltid figurerar finns med denna gång också. Mikael Gustavsson? Tänk om han lyckats på ett bra sätt, ville han inte fortsätta? Mats Gustavsson har funnits med länge som en tänkbar ersättare till Ostojic, men vill inte han fortsätta att spela ett tag till nu när han äntligen blivit frisk? Uffe Wernersson och Pidda Andersson är som två av föreningens bästa spelare genom tiderna och nu dessutom båda aktiva tränare, alltid aktuella när de här diskussionerna dyker upp. Jag har från ganska säkra källor fått reda på tränarparet till nästa år. Det behöver ju såklart inte stämma, jag har dessutom lovat att inte skriva ut namnen här på bloggen så här tidigt och sådant respekterar jag naturligtvis. Ni får väl fråga mig om ni träffar mig, men det är fortfarande bara på ryktesstadiet.

Nästa år vill jag gå och titta på ett LFK där jag känner, eller i alla fall känner igen de allra flesta spelarna. Jag vill att två gamla spelare från storhetstiden med Janne och Haglund tränar klubben. Sedan spelar det inte så stor roll om  LFK är i tvåan eller i trean, det kan bli skoj att möta Halmstadlag, om det nu blir några i trean till nästa år.

ISÖ-KHFF kl 12:00, Alevallen

Jag tippade Örnia sist inför säsongen, där kommer de inte hamna. De kommer att ha både HIS och YBK efter sig när säsongen är slut. Bättre än så kommer det nog inte att bli, laget försvagades av allt strul inför säsongen och det tog tid innan man kom i ordning. Har man riktigt gjort det än? Det finns bra fotbollsspelare i Örnia och man kan ställa till det t o m för de allra bästa lagen i serien. Insatserna är dock alldeles för ojämna för att det ska kunna bli någon mer framskjuten placering, dessutom har man som enda lag i serien sin bilaga i Klass 2, som i vissa matcher håller väl så hög kvalité som sexan och det sliter såklart på den inte alltför breda truppen.

KHFF ser som väntat urstarka ut och precis som jag tidigare skrivit behöver man inte tappa en enda poäng på hela säsongen. Serien började med lite grus i maskineriet och man kom undan med ett nödrop i matcherna mot SIF, LTIK och BKW. Då saknade laget en naturlig målskytt, ok Ola Jönsson ligger i topp i skytteligan, men hur många straffmål har han inte gjort? Tränare Åberg hade som en målgörare av rang behövts på plan, men han har p g a en efterhängsen knäskada inte kunnat spela en enda minut i serien.

Lösningen på KHFFs lilla problem blev Henrik Fridberg som dök upp som nyförvärv i klubben en bit in på säsongen. Plötsligt gick allt lättare och nu gjorde måltjuven Fridberg de enkla målen så att hela laget kunde slappna av och spela ut. Med Fridbergs inträde i laget har också den andra anfallaren Björn Ottosson höjt sig. Han såg till en början ut att vantrivas i sin roll längst fram och varken målen eller spelet ville riktigt komma som de gjort under tidigare år då Björn varit tongivande som kantspringare i KHFF.

Det finns ytterligare en nivå i laget, en spelare som Jonatan Jacobsson har inte riktigt motsvarat de förväntningar jag satt på honom, där finns det mer att ta av. Ola har i många matcher överglänst sin kamrat och parhäst på mitten. Lagets svaga punkter anses av många vara målvakten och ytterbackarna. Jag vet inte om jag håller med. Henric Johansson har en ful ovana att alltid spela på topp då LTIK möter KHFF, han har dessutom visat stabilitet då han i många matcher under långa perioder får stå sysslolös för att sedan plötsligt få göra ett ingripande och då gör han det bra.

Högerbacken Henrik Sunesson är inte känd för sin splitvision, samtidigt är han en rutinerad spelare som lirade ytter redan i det KHFF-lag som huserade i femman för flera år sedan, dessutom är han rapp och snabb och löser de flesta situationer bara genom det. På andra kanten har Simon Nilsson huserat och ynglingen har bara gått framåt, självklart är det en dröm för en sådan ung kille att få spela framför en lugnt styrande Kristian Åkesson som talar om exakt vad som behöver göras och när. Nu försvinner Simon till värnplikten och vänsterbacksplatsen kommer förmodligen att gå till Cristian Karlsson om inte Daniel Martinsson vill ha ett finger med i spelet.

Serien är naturligtvis redan avgjord och KHFF kan börja planera och se om sitt hus inför nästa säsong i femman.

YBK-VBoIS kl 13:00, Munkavallen

YBK stod inför säsongen med ett väldigt tunt manskap och man var oroliga för att knappast få ihop folk till ett lag. B-lagsmatcherna skulle spelas av samma lag som spelade A-lagets matcher, medan man eventuellt endast skulle ha en träning i veckan. När serien väl började visade det sig att man hade mer folk än vad man från början hade trott och kunde hoppats på och laget var dessutom starkare än vad man själva kunde förutspå.

Det räcker såklart inte till en tabellplacering på den övre halvan, samtidigt slipper man att vara slagpåsar och man är klasser bättre HIS. YBK kan om samtliga kämpar och nyckelspelarna finns med ställa till problem för de allra flesta lagen i serien. Många unga killar får chansen att redan nu prova på A-lagsspel och det bådar naturligtvis gott för framtida YBK-lag.

BoIS får ses som seriens andra stora överraskning efter AIK. Efter några sämre år med ont om folk på träningarna har nu Ants Pärna tillsammans med en rad hemvändare plus Anders Gustavsson fått ihop ett riktigt slagfärdigt lag. Man har god närvaro på träningarna och laget kan med lite flyt alldeles säkert blanda sig in i toppstriden av serien.

/P.

Fredag:

RGIF-Kvibille kl 18:00, Björkvallen

Giffen ligger hjälplöst sist i fyran och kan i princip börja tänka på nästa säsong i femman. Laget har inte tagit en enda seger och endast lyckats skrapa ihop två ynka poäng, vilket naturligtvis är bedrövligt. Orsakerna till det usla resultatet är såklart flera, men framförallt två. Träningsflitet har på flera håll varit riktigt dåligt, framförallt på försäsongen, men även under stundande säsong, på några träningar har man inte varit mer än fem man. Kvalitén i truppen finns egentligen för att lyckas, många spelare hade säkert gjort alldeles utmärkt ifrån sig utan att träna särskilt mycket i femman eller i sexan, i fyran håller det dock inte, framförallt inte då flera av de andra lagen tränar tre dagar i veckan.

Den andra stora anledningen till att det gått som det gått är målvaktsbiten. Inför säsongen stod man utan A-lagsburväktare. Utespelaren Henrik Ragnarsson ställde upp och gjorde så gott han kunde genom att ställa sig mellan stolparna och utnyttja sina starka sidor: sin oräddhet och fotspelet. I längden blev det helt logiskt för tufft att som helt oskolad stå i en så bra serie som fyran och Ragge ställde sin plats till förfogande. Rutinerade Mikael Bjerke håller fortfarande god klass, samtidigt finns det ett liv utanför fotbollen när man kommit upp i den ålder som Bjerke gjort och trots att han tycker att det är förbannat roligt att stå så är det knappast värt det om man i dagar efter har sviter efter matcherna.

Forwarden Henrik Olsson som inte varit alls lika tongivande i år som förra året hoppade in som målvakt då han i grunden är just burväktare och gjorde det riktigt bra, då var oturen framme och grinade RGIF i ansiktet då han i en B-lagsmatch som utespelare bröt armen i en nickduell. Det blir svårt att få kontinuitet i försvarsspelet då sista utposten hela tiden skiftas och osäkerheten i laget sprids snabbt. Sedan innan uppehållet har tränare Tonne själv gått för fullt på träningarna för att kunna ta platsen mellan stolparna. Återstår att se om denna lösning kan bli den rätta.

RGIF bör redan nu tänka på att se om sitt hus inför nästa säsong i femman, Giffen är känt för att vara en "värvarklubb", men hur attraktivt blir det att spela i Ränneslöv nästa år? KHFF kommer med största sannolikhet att ta ifrån RGIF epitetet Laholms nästbästa klubb. Dessutom är det nog tveksamt om spelare som Andreas Thedeby, Stefan Rådlund, Johan Bergman och Andreas Randevik fortsätter.

Frågan är då om sådana spelare som Sonny Nilsson, Fredrik Nilsson och Daniel Hellsten, som inte har någon direkt koppling till föreningen förutom att de spelat ett par år i seniortruppen, kommer att fortsätta. Enligt mig bör RGIF satsa på det man har och kanske ta något sämre år, någon gång måste alla lag få ha en dipp. Bygg laget på bröderna Johan och Oskar Nilsson samt Jens Strömberg och bröderna Mats och Erik Lindström, få någon av de rutinerade krafterna att stanna, hitta en målvakt och fyll kanske på med något underifrån.

//P