Plogens fotbollsblogg

Ny säsong, nya utmaningar

Vi står inför en helt ny fotbollssäsong och undertecknad ska hjälpa till med bevakningen för Laholms Tidnings räkning under året. Den lokala fotbollen har alltid varit viktig för LT, den ska få ta mycket plats. Jag och mina kollegor på sportredaktionen, Fredrik och Linda har stora planer för bevakningen av den sydhallänska fotbollen före, under och efter säsongen. Vår förhoppning är att kommunens samtliga lag ska få en hel del utrymme att synas, även om ett visst fokus även i fortsättningen kommer att ligga på LFK och Ränneslöv som är kommunens två högst placerade lag i seriesystemet.

Fotbollssäsongen 2010 kommer att ha mycket spännande att bjuda på ur ett Laholmsperspektiv. Laholms FK gör på nytt en nystart och nu med två riktiga LFK-profiler som tränare i Andreas Thedeby och Mats Gustavsson. LFK kommer i år att vara mer intressant än på länge att följa, mycket beroende på satsningen av förmågor från närområdet.

Ränneslöv gjorde en suverän höst i fjol och tog steget upp till fyran, då försvann fem av lagets mer tongivande spelare och de ersattes i princip med ett gäng före detta LFK-juniorer plus målvakten, Hasslövs före detta spelande tränare, Carlos Fragoso. RGIF med den nya tränaren Sven-Bertil Bergström står inför en tuff uppgift när man ska ta sig an den högre serien.

Femman ser mycket intressant ut. Knäred har, precis som Kornhult/Hishult, förlorat sin bästa spelare till LFK i Peter Karlsson respektive Jonatan Jacobsson. Under fjolåret lyckades dock båda lagen etablera sig i serien. Lilla Tjärby hade det tyngre, men man klarade sig med nöd och näppe kvar i divisionen, nu har man förstärkt laget för att klara serien på ett bättre sätt. I Skottorp, Genevad/Veinge och Walldia finns tre spännande nykomlingar i femman. Något av lagen kommer säkert att finnas med högt uppe, medan något kommer att vara med i botten. Det brukar vara så med nykomlingar. Det ska bli intressant att följa de tre lagens framfart.

Sexan ser något tristare ut om man jämför med de två senaste säsongerna. Nu finns bara Skogaby, Våxtorp, Ysby och Hasslöv kvar i serien av Laholmslagen. Det vittnar om att 2008 och 2009 ändå var ganska hyfsade säsonger för fotbollen i kommunen. Hasslöv och Ysby gjorde det bra förra året utefter sina förutsättningar. Hoppas att man kan fortsätta i samma spår. Våxtorp och Skogaby floppade under 2009. Båda lagen lär bli bättre i år. Jag ser framförallt framemot att följa Våxtorp med den nya tränaren Jim Leandersson vid rodret. Jag tror att den förre Sjöalttränaren kan ge laget den nytändning som krävs för att man ska kunna blanda sig i toppstriden i sexan.

Som synes finns det en hel del att se framemot under säsongen. Nu längtar man först och främst efter att träningsmatcherna ska börja spelas.

Positivt i Ränneslövs GIF trots allt

RGIF tog som bekant klivet upp till fyran efter att man gjort en sanslös höstsäsong med i princip idel storsegrar. RGIF hamnade på en andraplats i tabellen och i kvalet slaktade man motståndet och tog enkelt hand om division fyraplatsen. Redan innan kvalet var slut bestämde sig tränaren Per-Anders Andersson för att efter säsongens slut lämna för att ta över tränarsysslan i IF Leikin. Som grädde på moset tog Andersson med sig två av RGIFs bästa spelare till sin nya klubb i Anders Nilsson och Pierre Nilsson. RGIF lyckades trots de två tunga spelarförlusterna rekrytera en ny meriterad tränare i Båstadbon Sven-Bertil Bergström. När han kom hem från en inplanerad semester hade ytterligare tre av lagets stöttespelare lämnat. Henrik Olsson och Mats Lindström för LFK och målvakten Peter Björnsson för Våxtorp. De flyktade spelarna hade ersatts av ett gäng LFK-juniorer och målvakten Carlos Fragoso, som likt Bergström, har ett förflutet i Båstads GIF. Tungt naturligtvis.

När man nu kom igång med träningen för ett par veckor sedan visade det sig dock att intresset för träning var relativt gott, i varje fall om man jämför med hur det har brukat se ut tidigt på säsongen för RGIFs del tidigare. De nya spelarna är träningsflitiga och bland nykomlingarna från LFK har bland annat Albert Bengtsson, men kanske framförallt Pontus Holmgren tagit för sig ordentligt. Den nye målvakten Fragoso är en duktig burväktare som är van vid att ha en hel del att göra sedan sin tid i Hasslöv. Bytet av målvakt från Björnsson till Fragoso innebär inte nödvändigtvis en försvagning. Ytterligare ett potentiellt starkt nyförvärv med förflutet i Båstads GIF har dessutom synts till på träningarna, där är dock ingenting klart. Man får inte heller glömma att RGIF har många duktiga och kompetenta fotbollsspelare kvar i truppen.

Viktigt att, den enligt många, bästa spelaren under fjolåret: Mikael Fransson bestämt sig för att köra på ett år till. Man hoppas dessutom på Johan Bergman. Den sistnämnde är alldeles för bra för att sluta, det visade han inte minst helgen som gick då han gjorde två mål och en assist i LFKs internmatch, dit han blivit inkallad då man behövde fylla ut lagen. En annan som varit het på träningarna så här långt är Markus Kjellsson, i honom har RGIF ett sparkapital som heter duga. En Kjellsson i gott slag kommer att kunna bidra med mycket i fyran för RGIFs del. Som assisterande tränare till Bergström har RGIF fått den egna spelaren under fjolåret, välkände Ulf Wernersson. Med ett så kompetent tränarpar har man det väl förspänt på den fronten. Tränarna kan dock inte trolla, det gäller att spelarna också fortsättningsvis ställer upp mangrant på träningarna och att ytterligare ett par pusselbitar faller på plats. Då tror jag att RGIF kan ta upp kampen med resten av de skickliga lagen i en på förhand mycket tuff och jämnstark division fyraserie.

Ny kommentar: Spelaren med ett förflutet i Båstads GIF som synts till på träningarna är LFKs ex-tränare Patrik Philipsson. Förutom RGIF har han också tränat med KHFF. Den sistnämnda klubben blir det dock ingenting med. Ska Philipsson spela fotboll nästa år så blir det med RGIF i fyran. Det hade så klart varit ett välkommet nyförvärv. RGIF behöver folk med lite rutin sedan man tappat några viktiga pjäser.

KIK, KHFF och LTIK - kvar i femman sedan förra säsongen

Förra årets division fem-serie var tuff. Samtliga de fyra lagen som trillade ner från fyran året innan hamnade i den södra femman. Skillnaden mellan femman och sexan var stor, framförallt för Lilla Tjärby som så sent som månadsskiftet Februari/Mars fick en chansen till en gratisplats i divisionen sedan Sperlingsholm bett om att få bli nedflyttade till sexan. LTIK fick aldrig möjlighet till några särskilda förberedelser för den högre serien och det visade sig snabbt att det skulle bli ett svårt år. Under i princip hela säsongen var LTIK fast förankrade i botten och eftersom att hela tre lag åker ut direkt såg det jobbigt ut. Laget gjorde dock en skaplig höst och i sista matchen lyckades man kravla sig över det där strecket.

Det gick bättre för Kornhult/Hishult, men framförallt för Knäred. KHFF tillhörde toppen i princip hela våren, sedan hände dock något och man föll som en sten och slutade på en åttonde plats i tabellen. KIK gjorde en stabil säsong då man låg i mitten av tabellen under i princip hela året. KIK har nu tränat i ungefär en vecka och precis som vanligt är träningarna under Jonas Klippfors ledning välbesökta. Laget har tappat sin bäste i Peter Karlsson till LFK, KIK har dock ett jämnt och starkt lag och säkerligen kommer andra spelare att kliva fram nu när Karlsson försvunnit. Även KHFF:s träningar är välbesökta, tränaren Peter Åberg har varit på semester, så de två nya assisterande: Ola Jönsson och Johan Nilsson har tagit hand om passen.

KHFF har tappat två duktiga backar i Kristian Åkesson till LTIK och Kim Dahlman till Markaryds IF, dessutom sin bäste i Jonatan Jacobsson till LFK. Man har dock fått tillbaka två nygamla spelare i Björn Ottosson och Andreas Johansson, dessutom har man fått in ett starkt kort i Mikael Dahlgren från Ysby. Det är möjligt att KHFF kommer att fungera ännu bättre som lag i år än vad man gjorde förra året. När en så dominant spelare som Jacobsson försvinner kliver andra spelare i laget säkert fram och tar det där extra ansvaret.

LTIK behövde stärka upp laget och det har man också gjort, viktigast av allt är dock att stommen från fjolåret finns kvar. Passen så här långt har varit betydligt bättre än de vid samma tidpunkt förra året. Nyförvärven har alla att bidra med, kusinerna Kristian och Patrik Åkesson är välkända profiler sedan sin tid i LFK. Rutinerade målvakten Jonas Nilsson är också tillbaka i LTIK efter en säsong i LFK och Nderim Peci samt Kenan Ramadani är nya från Walldia. LTIK borde klara femman på ett bättre sätt i år med tanke på förstärkningarna. Årets division fem ser något enklare ut än förra årets serie. Fem lag är nya från sexan, medan Trönninge IF är det enda laget från fyran. Detta borde göra att Skottorp, Genevad/Veinge och Walldia torde ha hyggliga chanser att klara divisionen på ett bra sätt. Mer om de tre nykomlingarna från Laholm i femman i nästa krönika.

Ny kommentar: Man kunde också nämnt att KHFF tappar mittfältaren Nijazi Behrami till LFK. Utrymmet i krönikorna är dock begränsat, så man blir tvungen att prioritera och ta bort vissa saker som man egentligen ville haft med.

Tre nykomlingar i femman från Laholm

Skottorp, Genevad/Veinge och Walldia tog hand om de tre första platserna i nämnd ordning i den södra sexan förra året. SIF var favoriter inför serien och även om man inte säkrade seriesegern förrän i sista omgången kändes det ändå självklart att man skulle vara ett av de lagen som tog steget upp. Man släppte in minst mål i serien och var det stabilaste laget sett över hela säsongen. Lika självklart som det var att SIF var favoriter, lika självklart var det att GIF/VIF skulle bli ett topplag. Man hade och har ett namnkunnigt lag och dessutom flera yngre och talangfulla spelare. BKW blev den stora positiva överraskningen under fjolåret. På förhand kunde man se att det var ett skickligt lag offensivt, frågetecken kunde dock sättas för försvarsspelet och stabiliteten. BKW visade dock från start att man var ett topplag, man ledde serien länge och hamnade slutligen på en tredjeplats. I kvalet som följde var det aldrig något snack, BKW var det bästa laget och tog välförtjänt hand om division fem-platsen.

Alla de tre nykomlingarna i serien ligger väl framme träningsmässigt och passen har också varit välbesökta. SIF hade det lite tunt till att börja med, men när det nya tränarparet Larry Brady och Marcus Hultin ändrade så att de rena löppassen på Galgberget i Halmstad blev till kombinerade pass i Skottorp så infann sig också spelarna. BKW är det enda laget som haft omsättning i spelartruppen. Man känner dock att nyförvärven väl täcker upp för de försvunna spelarna och man tror sig kunna bli minst lika slagkraftiga som förra säsongen. Bland de nya spelarna finns bland andra Emil Gustafsson från LFK och Johan Agnvall från Skogaby. Jobsposten har man på målvaktssidan, i dagsläget har man ingen ren burväktare.

SIF och GIF/VIF har i stort sätt samma trupper som förra säsongen. SIF:s stabilitet överlag borde göra att man även kommer att klara femman på ett bra sätt. I GIF/VIF:s fall handlar det om att hitta en bra kombination i laget av rutinerade profiler som tränar på bra samt unga och hungriga talanger. Hittar de nya tränarna Lars ”Tudde” Pettersson och Kim Gustafsson en bra balans däremellan tror jag att även GIF/VIF blir att räkna med. Det är som vanligt svårare att sia hur det ska gå för BKW. Det känns som att det kan gå hur som helst, jättebra eller jättedåligt. Vi får se om de blir lika stabila i femman som de var i sexan. BKW var som skrivet den största överraskningen för mig under förra året och den fotboll man presterade mot de blivande seriesegrarna SIF hemma på våren, den fotbollen såg jag inget annat division sex-lag prestera under fjolåret. Så visst har den nye tränaren Mikael Gustafsson något att bygga på. Det blir viktigt att man kan prestera på en jämn nivå då man kommer att möta tufft motstånd i vecka efter vecka. I sexan skiljer det betydligt mer i kvalité mellan topplagen och bottenlagen än vad det gör i femman. Även om serien ser något enklare ut än förra året så finns det heller inget på förhand givet bottengäng. Många lag ser hyfsat jämnstarka ut.

Ny kommentar: I GIF/VIF är spelartruppen, precis som det står, helt intakt. Björn Olsson och Magnus Ekman har dock inte kommit igång med träningen än. Olsson kom inte igång med träningen under hela den förra säsongen, men spelade ändå mycket. Det är ju en väldigt duktig spelare. Jag tror dock inte att han kommer att ses till särskilt mycket i GIF/VIF i år. Det finns yngre, träningsflitiga killar som kommer att fylla hans plats. När det gäller den rutinerade Ekan så håller han med all rätt fritt under den första träningsmånaden. HP-dribblern kan behöva lite extra ledighet. Ingen kan ifrågasätta hans kunnande och kapacietet. En målvakt är en målvakt och behöver kanske inte den där konditionen som utespelarna behöver.

SIF har ju tappat David Eriksson till LFK och fått in Per-Åke Martinsson och Sabri Behrami. Men i stort är det alltså samma lag som förra säsongen.

/Plogen

En fredagkväll som började i vanlig ordning, med fredagsmys hos Hellsten, med Hawk, G och På spåret samt Skavlan/Lets dance, slutade lite mer ovanligt. Jag hade innan jag stack till Hellsten kollat schemat för Veingecupen på GIF/VIFs hemsida, såg att P97 ganska så passande hade slutspel från kl 22:30 och framåt. Frågan var bara, skulle VGLT-laget ta sig dit (?), skulle de inte göra det, skulle det inte vara lika intressant för mig att åka och kolla. Jag gick in på delsidan för P96-97 och tittade på laget. Ovetande om motståndarnas laguppställningar insåg jag att VGLTs lag såg starkt ut. De måste ta sig till slutspel tänkte jag, jag chansar och åker och kollar. I Veingehallen var det som vanligt trångt och fullsatt när det vankas cup, jag klev in genom entrén, halade fram plånboken och frågade hur mycket inträdet var på. Entrévärden bara tittade på mig och log. Jag: -Eller är det inget inträde? Tydligen inte. Gratis underhållning av fint märke! 

Jag slog mig ner på läktaren och jag såg att VGLT-laget spelade, blev först lite besviken då jag trodde att semifinalerna redan var igång, före utsatt tid enligt schemat, samtidigt blev jag småglad då jag insåg att laget tagit sig till slutspel och att det i varje fall skulle bli en match till för VGLTs del, förutom den som spelades, antingen final eller bronsmatch. Det var inte en slutspelsmatch som spelades, det var den sista och helt avgörande, för VGLTs del, gruppmatchen och den spelades mot Knäreds IK. VGLT var tvugna att vinna med två mål för att gå vidare och man hade 1-0 då jag kom till hallen. Stämningen var som vanligt på topp när VGLT spelar. Hela, nåja, åtminstone över halva "läktaren" klappade i takt och sjöng -Alla vi som älskar lila klappar nu. osv, osv, osv.

VGLT-lagets ledare verkade nästintill lite övertända, det märktes att det var en viktig match, Tudde, Kim och Persa nästan skriker instruktioner i mun på varann -Backa hem! -Jobba!!! Den fjärde ledaren: Jögga tycks vara tagen av nervositet, han sitter i omgångar på huk med tom blick och i omgångar står han likt handbollslandslagets tränare Staffan Olsson och vresar. Isak Pettersson kommer fri från halva plan, målvakten räddar Isaks avslut, Lukas Pettersson har dock påpassligt smugit med upp och han får öppet mål på den efterföljande returen och rullar säkert in bollen i mål med sin vänsterfot. Lukas ler med hela ansiktet och pekar på Isak ("det var ditt mål") och hela laget samlas och kramar om varandra. Jag insåg inte då hur viktigt det målet var. Nu blev det nervösa slutminuter mot signalen.

VGLT lyckades utan några större problem freda sitt mål tiden ut och man var klara för slutspel. Direkt efter matchen mot KIK väntade semi mot Trönninge IF. Det hela blev en mycket tät tillställning och inte förrän i matchens sista minut kunde Leo Gustafsson sätta dit 1-0 till VGLT. Riktigt skönt! Nu väntade en spännande final mot det andra TIF-laget som i sin semifinal hade imponerat med fin futsal och slagit ut ett väl kämpande Sennans IF. Även finalen blev en mycket tät tillställning, den riktigt underhållande futsalen lirades kanske inte då, inte särskilt konstigt med tanke på betydelsen av kampen. Både VGLT och TIF spelade tight och inget av lagen släppte till några tydliga målchanser. Ett oväntat skott i steget från en TIFare skulle ge laget ledningen med 1-0. VGLTs målvakt Pontus Larsson tycktes gräma sig lite väl mycket över målet då han låg kvar på golvet i besvikelse en god stund efter det att bollen rullat i mål. Skottet satt vid stolproten och var i ärlighetens namn inte mycket att göra åt, Pontus tycktes dock ha sett skottet i ganska god tid då han faktiskt var väldigt nära att nå bollen.

VGLT gav inte upp och det skulle inte dröja länge innan kvitteringen kom och som den kom. Bollen rullade ut från TIFs mål snett åt höger, där laddade VGLTs backklippa Hugo Nyrell för Kung och fosterland och direkt på rullande boll dundrade han upp bollen i nättaket till 1-1. Ett mycket vackert fotbollsmål. Inte långt efter VGLTs kvittering kom också ledningsmålet, även det på en kanon, avstämt drog Isak Pettersson till bollen med sin fina vänsterfot, bara ett par meter in på TIFs planhalva och bollen for in i mål otagbart för TIF-keepern. Vild glädje både i laget och på läktaren. Nu handlade det bara om att hålla ut i ett par minuter och det gjorde VGLT också, det blev aldrig sådär riktigt spännande under den sista minuten som det kan bli. VGLT spelade smart och säkert försvarsspel. Stor segeryra genomsyrade hela hallen, vågen, medaljer, applåder, fotografering och bucklan. Härligt!

Hela laget bidrog i allra högsta grad till slutsegern i cupen, men det kändes bra att Hugo och Isak fick avgöra finalen till VGLTs fördel. Hugo var en klippa som sisteman för lagkamraterna att luta sig mot i alla de tre matcherna jag såg och Isak tycktes vara överallt hela tiden, speldirigent och ständigt ett hot med sin härliga energi. Men alla i laget var som skrivet i högsta grad delaktiga i att bucklan kunde bärgas.

VGLTs lag: Pontus Larsson, Hugo Nyrell, Isak Pettersson, Lukas Pettersson, Leo Gustafsson, Filip Arnesson, Filip Liedholm, Joakim Eriksson och Johan Sjögren.

VGLTs cupvinst blir än mer imponerande med tanke på att fyra av lagets nio spelare var underåriga och födda -98.

Starkt av Trönninge IFs båda lag att komma tvåa och trea.

Jag hoppas att jag kommer att ha möjlighet att följa ytterligare någon åldersklass av VGLT-lagen i Veingecupens slutspel. Men vi får se hur det blir med den saken.

Veingecupen är och har länge varit en källa till glädje för många. Cupen har funnits i många år och även jag har minnen från cupen från min egen tid som spelare. Även om P83 aldrig skördade några större framgångar så var det alltid kul att deltaga. För egen del minns jag bäst ett frisparksmål jag gjorde från egen planhalva mot LFK. Bollen hade gått utanför mål om inte målvakten missbedömt den och styrt in den i egen kasse. Minns jag inte helt fel så vann mitt VGLT-lag just den matchen på det målet. Alltid en fin skalp att slå LFK naturligtvis.

/Plogen

PS. Hade egentligen tänkt åka till Veingehallen för att njuta av futsal och slippa att ha kravet på mig att skriva någonting. Men nu blev det som det blev och då ville jag dela med mig av det. DS.

Planens Lady:  Ida Karlsson, KHFF

Planens Gentleman:  Håkan Pettersson, VBoIS

Årets Ledare: Thomas Lundgren, HIS

Vinnarna gratuleras och prisas vid seriepremiären.

LFDKs nya fräscha hemsida.

//P.