Plogens fotbollsblogg

Femman:

 

 

Dålig match av LTIK, som förvisso skapade matchens tre första möjligheter. Daniel Hellstens misslyckade inlägg höll på att segla in, men Unnaryds duktige målvakt klarade med en enhands tippa till resultatlös hörna. Simon Vedin testade sedan med ett tungt skott, som Andreas Petersson i bortakassen också klarade. Olle Günther Hanssen sköt också tätt utanför på tillbakaspel från Emil Olsson. Mot slutet av halvleken skapade även Unnaryd ett par möjligheter i den jämna och mediokra tillställningen.

 

LTIK inledde bäst efter paus. Sedan Andrée Pettersson inte klarat hålla en boll som Unnarydare förpassade i mål tappade rödblått dock konceptet igen. I minut 56 gjorde Unnaryd 2-0 på en bra omställning efter vunnen boll på mittplan. Sura mål för LTIK att släppa in. LTIK försökte, men hade inte förmåga att näta denna kväll. Simon Vedin sköt utanför i bra läge. Vedin fick sedan inte träff med pannan i utmärkt läge framför mål efter en fin prestation från Conny Strömberg.

 

Håkan Karlsson sköt. Men Petersson klarade på nytt. Simon Vedins avslut styrdes upp i ribban av Unnarydförsvarare. Conny Strömberg testade, men bara för att få se en ny räddning av Petersson, som styrde bollen upp i ribban, igen, med nävarna. Unnaryds burväktare var mycket duktig. Men LTIK ställde i ärlighetens namn få frågor. Det var mest skott utiffrån och knappast något farligt läge framifrån. Därför måste man också premiera gästernas mittbackar, vilka LTIK dock var glada att mata med bollar, som enkelt nickades bort.

 

Idag saknade undertecknad någon som kunde bryta mönstret. Måtte Magnus Nilsson och Lucas Pettersson (utgick efter 17 minuter) vara friska snart. Förhoppningsvis kan även Linus Jerkesten och Miridon Berisha träna kommande vecka. LTIK har en bred trupp och man ska egentligen inte skriva för mycket om de saknade (även Unnaryd fattades till exempel spelare). Men en kväll som denna är det ändå ganska enkelt då väldigt få av de tillgängliga kom upp i ens närheten av sin normala kapacitet. Nya tag i nästa match.

 

 

Jämn match där båda lagen borde gjort åtminstone något mål var. Hur som, rättvist resultat.

 

Sexan:

 

 

Trots RGIF-ledning i paus var det YBK som var närmast segern på Munkavallen. I 93:e minuten fick hemmalaget ett mål felaktigt bortdömt (enligt bägge tränarna). Surt för YBK, som var så nära första segern.

Tomas Karlsson:

"Ysby och Ränneslöv drabbade samman på Munkavallens jämna och gröna matta i en klassisk derbykamp med känslor, passion, hetta och underhållande spel. YBK satte högsta fart från start, fast beslutna att ta med sig tre poäng. Extra tändvätska fick hemmalaget av Ränneslövarnas kaxiga påståenden under veckan om tre enkla poäng. Gång på gång sköljde YBK:s unga lag över bortalagets backlinje. Närmst kom Kalle Karlsson som fick helt öppet mål efter Jonte Gunnarssons inspel. Tyvärr hann inte Kalle hela vägen fram och fläkningen mot bollen var två millimeter för sen.

Ledningsmålet skulle dock komma. Domare Ström dömde straff till YBK och Noak Bolmgren dunkade upp ledningsmålet. YBK firade och gick kort därpå framåt igen. Kasper Persson chockade motståndet, publiken, sig själv och alla andra med en offensiv raid. Han dunkade iväg bollen som slog ner som en handgranat i högerstolpen bakom Ränneslövs duktige målvakt. En minut senare spelade Otto Nilsson in bollen till Jonte Gunnarsson som gled förbi hårdföre Strömberg. Stabile Philipsson stötte till men fick se sig grundlurad av Jonte som nu blev fri med målvakten. Tyvärr gick tåfjutten decimetern utanför och därmed berövades YBK:s flinke forward ett riktigt drömmål.

I slutet av halvleken tog tunga RGIF över spelet. Med långa bollar mot straffområdet bröt de ner Ysbys motståndskraft. Gång på gång skickades lädret in mot Hansson i kassen och det luktade kvittering lång väg. RGIF fick inkast. Halva YBK markerade Philipsson efter att coach Karlsson mässat om att Philipsson förmodligen är den bäste huvudspelaren i hela Halland men likväl nådde pågen som aldrig åldras högst i luftrummet och skarvade in bollen i mål. Ysbys tredje insläppta mål på inkast på två matcher. Förmodligen världsrekord.

En stund senare krigade RGIF sig fram på högerkanten och bollen for som en flipperkula mellan ben, magar och fötter innan den till sist landade framför Olsson som nöp till. Han fick inte ens halvträff. Bolljävulen verkade radiostyrd och studsade i marken, fick extra fart av någon sjuk gudomlig kraft och svävade över Anton in mot det tomma målet.

Paussignalen kom och YBK tågade in mot omklädningsrummet. Ingen av oss trodde att ställningen var sann. Underläge 2-1 kändes helt absurt. Hur fan kan vi ligga under, undrade Filip Svensson. Vi försökte peppa varandra men innerst inne kände vi oss lika orättvist behandlade som Hurricane Carter (slå upp det på google…).

Dock repade YBK mod och begav sig ut på kvitteringsjakt. Jimmy Ivarsson skickades in på mitten och Otto Nilsson fick fria tyglar framåt. YBK anföll och kom nära kvittering gång efter annan. RGIF var inte heller ofarliga då de lyfte bollen mot YBK:s straffområde vid varje fast situation. Att spela en snabb frispark på marken var för dem lika ointressant som det är att läsa upp börsnoteringarna för en tablettask. YBK stod dock emot bättre i andra halvlek och istället kom kvitteringen. Straff igen och åter klev Noak Bolmgren fram. Med ursinning kraft dunkade han in bollen bakom en hjälplös målvakt.

Nu blev det derby på riktigt. Spelet böljade fram och tillbaka. YBK som försökte såga, kontra och lira sig fram mot RGIF som skickade allt mot mål. Två gånger blev det kalabalik i YBK:s straffområde och Anton Hansson lyckades på något sjukt sätt gräva ut bollen i en smått kaotisk situation. YBK fick matchens bästa segerläge när Otto Nilsson kom fri från kanten. Målvakten räddade friläget men returen gick till Otto som kallt spelade bakåt till fristående Axelsson. Philipsson lekte Kamikazepilot och kastade sig mot Axelsson vars skott mot tom kasse gick precis över.

Det stora dramat kom i matchens sista minut. Nytt anfall på kanten, inspel, skott mot RGIF:s målvakt som tokräddar, returen går ut vid målvaktens ben. En YBK:are störtar mot bollen och får iväg bollen mot mål. Målvakten räddar igen men nu går returen ut till fristående YBK:are som skickar in bollen i mål. Ström blåser. Vi firar. Ström blåser. Vi är förvirrade. Ström dömer bort målet. Vi förstår inte. Vi är uppgivna. Känns som om hela världen är emot oss. Jag skall inte kommentera domslutet…

Matchen slutar 2-2 och det var endast en domarsignal som hindrade en episk avslutning för YBK. Publiken applåderade bataljen. YBK:arna deppade. Skällde på Ström och hade svårt att ta två tappade poäng. Med lite perspektiv var det en bra fotbollsmatch mellan två olika spelstilar. Enligt mig var YBK närmast segern men ibland får man nöja sig med lövbiff när inte plånboken räcker till oxfilé.

Vi kommer igen!" 

//P.