YBK förlorade
Resultat sexan:
Haverdals IF-YBK 5-0 (1-0)
YBK släppte in 1-0 redan efter en halv minuts spel. Det resultatet stod sig till paus. YBK orkade stå upp i första, men HIF missade en straff. I andra gjorde HIF på nytt mål efter en halv minut och det var god natt för YBK, som släppte in ytterligare tre bollar. HIF vann klart och rättvist med 5-0. HIF är tillsammans med VBoIS det bästa lag YBK mött i år. YBK lider av skadebekymmer och saknade sex ordinarie spelare mot HIF. Olyckligtvis drabbades YBK av två nya skador mot HIF.
YBK:s Tomas Karlsson:
Under den härliga bilresan till pittoreska Haverdal togs Ysbys startelva ut och resultatet blev en annorlunda uppställning med två forwards, tre centrala mittfältare och maestro Ivarsson som mittfältslibero. Skälen var att YBK saknade en hel drös spelare från tänkta matchtruppen (Olle, Ahmed, Figge, Nisse, Ibbe mf.) och att YBK i alla matcher satsat tämligen friskt framåt utan att blivit belönade. Matchgenomgången innehöll fraser som "spela tight", "hålla tätt i början", "parkera bussen framför mål" och så den klassiska "kan vi bara hålla nollan i inledningen så kan allt hända".
35 minuter efter matchgenomgången började matchen och den rödklädde domaren blåste avspark för Haverdal. 36 sekunder senare låg bollen bakom Anton Hansson i Ysbymålet..Avspark, attack, inlägg, täckning ut till hörna, hörna mot första stolpen, helt omarkerad spelare, boll i mål. Bajs!
Efter målet repade dock YBK nytt mod. Haverdal styrde och ställde och skapade ett antal halvchanser men YBK;s backlinje höll bollen borta. Dessutom idkade de gulklädda ett fint kortpassningsspel när bollen var i egen ägo. Dock skapades inga målchanser och Haverdal kändes hela tiden tyngre och farligare. Som sig bör fick YBK straff mot sig. Denna gång tämligen komiskt eftersom ingen på planen fattade att det var straff. En anfallare dribblade mot Filip som täckte ut bollen till inspark. Anfallaren krokade in i Filips ben och Filip stöp till backen med anfallaren över sig i nästan erotisk pose. Domaren pekade på straffpunkten varav alla spelare i båda lagen trodde att han pekade på inspark. En forward hann till och med protestera; "men för helvete, ser du inte att det är hörna" vrålade han...
Straffen missades dock. Den påminde om Baresis straff 94. Hög, lös och missriktad. Filip skadade sig sedermera och fick bäras ut. Ännu en skada som frestar på den numera ganska urvattnade truppen.
Halvleken fortsatten ganska enahanda. Haverdal trummade på med sitt fina anfallsspel, YBK försvarade sig och paussignalen kom lika efterlängtat som vatten i öknen. YBK bestämde sig i paus för att korrigera mittfältet något. Stänga av ena kanten och att våga lite mer med bollen. Haverdal var nämligen inte jätteintresserade av att ta tillbaka bollen när man väl tappat den. Denna gång höll det i 37 sekunder. En felpassning från YBK;håll hamnade rakt hos en Haverdalare som enkelt tryckte in bollen bakom den chockade Anton Hansson, vars position var fel men helt beroende på att bollen var i YBK;s ägo. Det är i såna lägen som man skall göra något av följande;
1) Knyta näven i fickan och kämpa ännu hårdare
2) Bevisa att även om allt är emot laget så står man upp för varandra
3) Vråla något käckt som "kom igen nu, det här sänker inte oss"!
4) Vråla något självklart som "kom igen nu, det är 45 minuter kvar att spela"!
Men.....det kändes inte riktigt aktuellt. Man skall inte tänka så, man får kanske inte ens säga det men jag tror att flera kände som undertecknad; "men för helvete, fy fan va tråkigt, nu är det kört, vafan är det 45 minuter kvar för? jag vill hem!". Efter målet avtog således YBK;s kamplusta något och Haverdal tog över taktpinnen. YBK jagade med tom blick den förbannade bolldjävulen och Haverdal rullade tålmodigt runt den. Trean var ett fint väggspel som sedan avslutades vackert bakom Anton. Fyran var en hörna som igen resulterade i baklängesmål och femman var ett mönsteranfall som till sist exekuterades av den skicklige centern. Om YBK i första halvlek kan liknas vid en aggressiv schäfer som bitandes och rytandes gjorde allt för att hålla inkräktaren borta så var samma YBK i andra halvlek mer likt en döende schäfer som lite förstrött viftar bort flugor med svansen och bara hoppas att skiten snart skall vara över.
När matchen blåstes av hade Haverdal mycket rättvist vunnit med komfortabla fem mål mot noll. YBK skall ha heder för sin insats i första halvlek samt för sin vägran att tjonga fotboll. Bollen rullas längs med marken även i utsatta lägen. Mycket roligt att se på! Dock var det inget snack. Haverdal var tillsammans med Våxtorp det bästa laget vi mött i serien och segern var lika tydlig som nyheterna i P3;s klartext. Lite surt dock att YBK så tvångsmässigt skänker bort mål när laget i övrigt försvarar sig väl. Såväl ettan som tvåan är riktigta bjudningar från bortalagets sida.
Bäst på plan var Haverdals Izok Priztovnik samt den evigt löpande mittfältaren med det härliga smeknamnet Sunken. I YBK gjorde alla en fin insats. Extra beröm till inhoppande Albin Olsen som med kvickhet och teknik skapade vissa besvär för de ca 30 år äldre Haverdalsbackarna.Trist nog blev även YBK;s spjutspets Robert Beckström skadad i andra halvlek och tvingades utgå med en befarad bruten tumme.
Den vidriga bilresan hem gick såklart om McDonalds men inte ens en sådan kulinarisk höjdpunkt kunde hindra den tunga kvällen från att kännas vidrig ända in i själen. Det finns inte mycket tråkigare i livet än att vara förlorare. Man vänjer sig aldrig hur ofta det än sker. Hoppet innan match. Förväntningen om en lyckad prestation. Allt det positiva och roliga innan match ökar bara på förlustens bittra eftersmak. Nåväl, livet går vidare. YBK har träning ikväll, på lördag fyller YBK 60 år och imorgon, det är en annan dag....
YBK;s lag
Anton H
Robin H, Tomas K, Emil O, Filip N
Jimmy I
Tobbe J, Erik M, Ehab E
Anton O, Robban B
Avb; Lasse H, Albin O, Alex B
//P.
Kommentarer
Trackback
