LTIK slog GAIS
Gullbrandstorps AIS-LTIK 1-2 (1-0)
Målskytt LTIK: Mattias Olofsson 2 (en straff)
I första halvlek var LTIK det något bättre laget spelmässigt. GAIS ägnade sig år kontringsspel. Halvleken, ja hela matchen var chansfattig. GAIS skapade matchens första läge. Mats Rosengren borde fått bättre träff med pannan på ett inlägg från vänster, men Jonas Nilsson i LTIK-kassen kunde enkelt ta hand om bollen. Emil Olsson fick ett bra läge nära mål, men drog bollen över med fel fot (höger). Mattias Olofsson blev ren mot mål efter en frispark, ur den snäva vinkeln gick avslutet dock strax utanför mål. Jonna tvingades till en bra räddning på ett skott en bit utifrån straffområdet och LTIK var nära att få dit en frispark, men Johan Lind i hemmamålet klarade avslutet på ett bra sätt.
GAIS tog ledningen då lagets duktige, men lite väl högljudde, lagkapten Nicky Andersson i kamp med en av LTIKs mittbackar tryckte sig förbi och vinklade in bollen i mål förbi Jonna i LTIK-målet. Det resultatet stod sig halvleken ut. Som skrivet LTIK något bättre spelmässigt, men GAIS skapade minst lika mycket chanser som LTIK, av de få som överhuvudtaget skapades. LTIK såg lite oinspirerat ut under första halvlek, det tycktes vara lite halvtaskig inställning hos flera spelare.
I andra halvlek betedde sig GAIS som ett lag som ligger i lite pyrt till i serien. De började på tok för tidigt slå vakt om trepoängaren och sitt enda mål. Man var totalt ointresserade av att bedriva någon form av eget anfallsspel och dessutom började man mycket tidigt att ta väldigt god tid på sig vid inkast, hörnor och insparkar. LTIK visade bättre glöd och vilja i andra halvlek än i första, men fantasin och finessen för att kunna dyrka upp GAIS köttmur fanns inte där. LTIK hade mycket boll, men lyckades inte skapa något nämnvärt i målchansväg. Sista 20 påbörjades forceringen. Det blev mer och mer tryck mot GAIS-kassen och flera halvchanser skapades. Fredrik Wersch borde fått straff då han blev totalt bortscreenad i GAIS straffområde, domaren valde dock att fria.
GAIS började spela väldigt tufft, ja till och med fult emellanåt, för att kunna freda sitt mål. Kvitteringen kom med mindre än tio minuter kvar av matchen och var frukten av en del taktiska justeringar av comebackande tränaren Mats Johansson (som var tillbaka som coach efter en tids sjukdom). Ola Nilsson slog en långboll som nådde fram till Mattias Olofsson, som elegant vände bort sin gubbe och satte dit 1-1. LTIKs ledningsmål kom med bara några minuter kvar av matchen. Emil Olsson blev bryskt tagen i GAIS straffområde och domaren pekade på straffpunkten. Elvametaren slogs som vanligt säkert i mål av Mattias Olofsson. Straffen var väl något billig och kändes väl närmast som en kompensation för att det inte blev någon avblåsning då Wersch togs bort. 2-1-ledningen kunde LTIK enkelt försvara tiden ut.
Sett till matchbilden, framförallt sista delen av andra, var det inte orättvist att LTIK vann. Samtidigt måste man ha förståelse för att GAIS, i det prekära läge det nu börjar bli, agerar som de gör. Kämpainsatsen i GAIS-lägret kan man inte säga något om, något man definitivt kan göra om LTIKs dito under första halvlek. I ärlighetens namn var det en ganska så medioker match som utspelades på Gullevis blöta, men ända hyggliga, med tanke på mängden nederbörd, gräsmatta. LTIK gjorde långt ifrån en bra insats, men återigen visas fin moral då ett 1-0-underläge i paus vänds till seger för trettioelfte gången i år. Samtliga spelare kan bättre. Ska någon prisas lite får det bli Olofsson, som är kylig vid målen och som har växt ut till att bli lite grand av en målskytt.
//P.
Målskytt LTIK: Mattias Olofsson 2 (en straff)
I första halvlek var LTIK det något bättre laget spelmässigt. GAIS ägnade sig år kontringsspel. Halvleken, ja hela matchen var chansfattig. GAIS skapade matchens första läge. Mats Rosengren borde fått bättre träff med pannan på ett inlägg från vänster, men Jonas Nilsson i LTIK-kassen kunde enkelt ta hand om bollen. Emil Olsson fick ett bra läge nära mål, men drog bollen över med fel fot (höger). Mattias Olofsson blev ren mot mål efter en frispark, ur den snäva vinkeln gick avslutet dock strax utanför mål. Jonna tvingades till en bra räddning på ett skott en bit utifrån straffområdet och LTIK var nära att få dit en frispark, men Johan Lind i hemmamålet klarade avslutet på ett bra sätt.
GAIS tog ledningen då lagets duktige, men lite väl högljudde, lagkapten Nicky Andersson i kamp med en av LTIKs mittbackar tryckte sig förbi och vinklade in bollen i mål förbi Jonna i LTIK-målet. Det resultatet stod sig halvleken ut. Som skrivet LTIK något bättre spelmässigt, men GAIS skapade minst lika mycket chanser som LTIK, av de få som överhuvudtaget skapades. LTIK såg lite oinspirerat ut under första halvlek, det tycktes vara lite halvtaskig inställning hos flera spelare.
I andra halvlek betedde sig GAIS som ett lag som ligger i lite pyrt till i serien. De började på tok för tidigt slå vakt om trepoängaren och sitt enda mål. Man var totalt ointresserade av att bedriva någon form av eget anfallsspel och dessutom började man mycket tidigt att ta väldigt god tid på sig vid inkast, hörnor och insparkar. LTIK visade bättre glöd och vilja i andra halvlek än i första, men fantasin och finessen för att kunna dyrka upp GAIS köttmur fanns inte där. LTIK hade mycket boll, men lyckades inte skapa något nämnvärt i målchansväg. Sista 20 påbörjades forceringen. Det blev mer och mer tryck mot GAIS-kassen och flera halvchanser skapades. Fredrik Wersch borde fått straff då han blev totalt bortscreenad i GAIS straffområde, domaren valde dock att fria.
GAIS började spela väldigt tufft, ja till och med fult emellanåt, för att kunna freda sitt mål. Kvitteringen kom med mindre än tio minuter kvar av matchen och var frukten av en del taktiska justeringar av comebackande tränaren Mats Johansson (som var tillbaka som coach efter en tids sjukdom). Ola Nilsson slog en långboll som nådde fram till Mattias Olofsson, som elegant vände bort sin gubbe och satte dit 1-1. LTIKs ledningsmål kom med bara några minuter kvar av matchen. Emil Olsson blev bryskt tagen i GAIS straffområde och domaren pekade på straffpunkten. Elvametaren slogs som vanligt säkert i mål av Mattias Olofsson. Straffen var väl något billig och kändes väl närmast som en kompensation för att det inte blev någon avblåsning då Wersch togs bort. 2-1-ledningen kunde LTIK enkelt försvara tiden ut.
Sett till matchbilden, framförallt sista delen av andra, var det inte orättvist att LTIK vann. Samtidigt måste man ha förståelse för att GAIS, i det prekära läge det nu börjar bli, agerar som de gör. Kämpainsatsen i GAIS-lägret kan man inte säga något om, något man definitivt kan göra om LTIKs dito under första halvlek. I ärlighetens namn var det en ganska så medioker match som utspelades på Gullevis blöta, men ända hyggliga, med tanke på mängden nederbörd, gräsmatta. LTIK gjorde långt ifrån en bra insats, men återigen visas fin moral då ett 1-0-underläge i paus vänds till seger för trettioelfte gången i år. Samtliga spelare kan bättre. Ska någon prisas lite får det bli Olofsson, som är kylig vid målen och som har växt ut till att bli lite grand av en målskytt.
//P.
Kommentarer
Postat av: G-torp
Citatet "Straffen var väl något billig" måste vara årets understatement. Det är det mest horribla domslutet jag någonsin har skådat. Inte nog med att där inte fanns någon straff att tala om, det var ju samtidigt en solklar frispark för hemmalaget. Mycket märklig domarinsats.
Postat av: Pepe
Alltid är det något men ni har kanske mest er själva att skylla?
Hade ni inte backat hem och spelat tråkfotboll hade ni kanske vunnit?!
Trackback
