Plogens fotbollsblogg

På allmän begäran. Här kommer ännu ett inlägg i Der Plogs blogg. Varning: Inavel bör ej läsa.  

Som den seriösa ledare, numera föreningsledare, man är så är den här tiden i Milano en viktig tid för mig. Jag föredrar att röra mig bland andra kulturer, se andra infallsvinklar, spendera timmar och åter timmar vid träningar och matcher för att försöka förstå hur fan det ska vara. Se hur spelare reagerar på tränarens instruktion, se hur övningarna i sig verkligen fungerar. Du behöver inte vara en nolla för att förstå ett missnöje. Det kommer som ett brev på posten. Förstår du missnöjet är du hemma. Må hända att jag lägger dyra pengar på att följa fotbollen i Italien, förhoppningsvis får jag betalt tillbaka. Jag är ingen kontorsråtta. Jag sitter inte i min ensamhet och plitar ned övningar, slår mig på bröstet och utbrister FY FAN VAD BRA! Nä. Det är inte Peter Åberg.  

…Har hunnit med att rulla lite hatt med. Ni vet. Man tar en hatt. En bra hatt. Rullar den mellan händerna. Efter det så kanske, kanske, får man skrynkla lakan. Kanske. Det gäller helt enkelt att ha en bra hatt. Allt hänger ihop.

Jag vore en idiot om jag skulle dela med mig av vad mina resor gett mig i och med dem cashen jag lagt ned. Det har blivit en del genom åren, jag har åkt genom i stort sett hela Italien. Träningar har jag studerat i Florens och Milano. Förra hösten spenderade jag två veckor i Köpenhamn. FCK. Kollade träningar. Allt från Cesar Santins rehab till helt vanlig träning. Ståle Solbakken är ingen myskille, han är en rejäl och manlig norrman som skriker ut sina budskap på en härlig blandning av danska, norska, svenska och engelska. Han visste vad han ville då och jag är inte förvånad att han fått sitt FCK dit dem är idag. Bör tilläggas. Av det jag såg. Bör även tilläggas att Peter Larsson var sämst varje träning. Dem två veckorna jag var där då. Hur som. Mitt sätt att utvecklas. Kolla hur andra tränare beter sig och hur spelarna svarar på det. Det handlar inte om att runda konan rätt. Lite så.

Ramlade in på en gayklubb här om dagen. Nu var jag av en ren händelse ensam kille bland 7 brudar i mitt sällskap, vilket inte gjorde saken bättre. Dem trivdes. Dem dansade. Inga dryga killar som tafsar. Inga italienare som är otroligt jobbiga och vill gifta sig på stört. Eftersom jag råkade ha en ”Gästisfylla” så smälte jag in bra i……..omgivningen (för er som inte vet vad en Gästisfylla är, anmäl er till nästa sockensväng vettja så ska jag visa er.) Framåt 04:30, efter ett rejält smek mellan benen (vi snackar killar nu), X antal klappar på röven, några smekningar på axeln och diverse blickar fick jag nog. Jag tog tag i fransyskan och for hem. Rulla hatt. Skrynkla lakan. Hur mycket det än tar emot att säga det så var det roligt. Tutti då. Allt. Trots grabbataget mellan bena. På gayklubben då.    

Rätt så jävla skeptisk till SvFF utbildningsprogram, jag har nämnt det förut då jag hade en egen blogg och jag är fortfarande skeptisk. Just nu bedriver jag tid på Milans Scuolacalcio. Här tränar lag i åldrarna P-10 till P-17, uppskattningsvis. Jag har inte frågat. En imponerande anläggning där precis allt finns. 4 plastmattor (en plast för 7-manna) vintertid, resten av året har dem vanliga gräsplaner. Du har bad, inomhushall, gym, inkvartering. Allt. Och på det jävligt trevliga människor. Alltid ett Buona seeeeeera. Reglerna är enkla. Ingen fotografering eller videofilmning. Framförallt. Bara AC Milan. Så proffsigt. Så imponerande. Träningen? Fart. Har man hela världen som upptagningsområde sätter sig standarden av sig själv. Svårare än så är det inte.

Min tid börjar rinna ut här nere, nyvald chef i K/HFF som man är så väntar nya äventyr. Ska bli jävligt roligt och oerhört inspirerande att hålla i ordförandeklubban. Så hör upp alla föreningsledare i Laholms kommun. Detta är bara början. Nu jävlar kör vi på riktigt! Andiamo Kornhult/Hishult FF!