Plogens fotbollsblogg

Jag börjar med och skriva att jag förmodligen inte kommer att uppdatera inläggen om varje lag. Händer det något nytt så skriver jag helt enkelt det i mitt senaste inlägg. Man får därför ha i åtanke när man läser de gamla inläggen, att de är just gamla, och därför är kanske inte all info aktuell längre, men det får vara som det är.

Landslaget ja, det var väl ingen kanonrolig match igår (onsdag) mot Turkarna. Ändå ganska småtrevlig, Sverige visade emellanåt prov på fint passningsspel och några hyfsade kombinationer. Men på det stora hela var det framförallt en bra insats försvars- och organisationsmässigt mot ett ganska tufft motstånd. Turkiet spelade tillskillnad från Sverige med sitt i princip bästa lag, de verkade dock måttligt intresserade av att bjuda till och de skapade ju egentligen inte en enda målchans på hela matchen. Det gjorde kanske inte Sverige direkt heller, även om jag faktiskt trodde att Kennedy skulle sätta ett av sina lägen, det var på håret, som man brukar säga (det sista här var en liten intern grej).

Det var ganska solklart att Isaksson skulle stå och få en hel match tycker jag, men gör han inte något åt sitt prekära läge i City kommer naturligtvis Shaaban att stå i EM-premiären.

Majstorovic var hyfsad, men hur svåra prov ställdes han på egentligen? Han stärkte dock sina aktier som tredje mittbacksval.

Varför tar inte Källström chansen? Obegripligt för mig, han är aldrig mer än godkänd i landslaget, Svensson och Linderoth känns givna på innermittfältet i sommar.

Kennedy känns hetare än Chippen till höger, men Alex går före båda. Ljungberg är given till vänster.

Fredrik Stoor, Sebastian Larsson och Marcus Berg då? Ingen av dem försämrade sina chanser till EM-spel. Kan Stoor bli andravalet till höger i backlinjen istället för Concha? Klart att S. Larsson ska med till EM, ge honom chansen mot Brasilien också så får vi se vad han verkligen går för. Känns ganska givet att Berg ska med till EM, vi snackar som femte forward, chansen till spel kommer att vara minimal då Zlatan och Elmander är givna och Allbäck är klar trea, också Rosenberg går före. Men visst ska han med före Prica, killen är 21 år och EM är en chans för honom att i framtiden etablera sig, Prica känns blasé.

Jag står efter denna match fast vid den EM-trupp jag tog ut efter USA-matchen (se: ok landslaget, inte mer). Platsen som känns mest öppen är den som fjärde mittback. Jag valde då Granqvist, spelar Peter Larsson bra i vår så kan han dock mycket väl gå före. Att Larsson inte fick spela igår tror jag inte spelar någon roll, fyra mittbackar ska med till EM och just nu är han nummer fyra för Lagerbäck, skoj!

Trist att HBK förlorade mot Trelleborg, hade tydligen inte en chans. Man bör dock ha i åtanke att HBK är inne i sin absolut tyngsta träningsperiod, TFF tränar inte alls lika mycket som HBK. Ska bli spännande att se vad det kommer för någon ersättare till Djuric, en forward till behövs verkligen.

Tråkigt att det i princip är omöjligt att få fatt i en Svensk kille vid det här laget, en utländsk spelare känns inte alls lika kul. HBK skulle ha gett sig in i kampen om Oremo, tror att det hade funnits hyfsade möjligheter att locka honom till Halmstad. En annan hyperintressant  svensk forward som man missade var U21-liraren Ken Fagerberg. Han gjorde 12 mål för ÖIS i superettan förra säsongen och värvades för lite sedan till FC Midtjylland i Danmark. Han hade kunnat bli en sensation i Allsvenskan i år, född -89!

Ska kanske inte skriva ordet kris, men visst börjar läget bli prekärt för Ränneslöv. 8-12 man på träningarna en bit in i februari är naturligtvis under all kritik. Spelare är iväg på resor och några lirar innebandy, men ändå. De som finns på plats under träningarna är dessutom old-boysen. Kan bli ett riktigt tufft år för RGIF med tanke på hur stark fyran ser ut, flera av konkurrenterna tränar fyra dagar i veckan. Det är iofs en tag kvar till träningsmatcherna och ingen spelare har lämnat föreningen, men något måste snart hända. Kanske läge för Tonne att ringa runt och sätta eld i baken på spelarna.

I LTIK är intresset stort, även i tisdags fanns 20 man på plats trots "jobbevecka". Ikväll (torsdag) är det dags för ny träning och även på lördag vankas träning, då i kombihallen, det blir så klart skoj. Senare på eftermiddagen blir det samkväm med PL, mat och eventuellt någon öl.

Även i Våxtorp är träningsintresset stort i jämförelse med de senaste säsongerna, trots att laget tappat ett par av sina bättre spelare. Flera lirare som av olika anledningar tidigare lagt av, kan komma att göra comeback i år. Träningstiderna i kombihallen lockar säkert.

Vad det gäller mig själv och min häl så mår jag under omständigheterna bra. Jag opererades i måndags och fick komma hem samma kväll. Jag valde att vara vaken under ingreppet, har opererats ett antal gånger tidigare och narkos är verkligen inget att rekomendera. Fick en spruta i ryggmärgen, det var så klart ingen angenäm upplevelse, efter det började benen så sakteliga domna bort och snart hade jag ingen känsel från naveln och neråt. Sedan fick jag hjälp att rulla över på mage, när jag efter ett tag frågade när de skulle börja så hade de varit inne och rotat i min häl i tio minuter. Kände alltså ingenting alls, konstig var väl känslan. 

Min hälsena såg ut så som hälsenor brukar då de slitits av, läkarna liknade ändarna de sydde ihop vid två golvmoppar. Ingreppet tog ca. en timme och allt gick som det skulle. När allt var klart rullades jag in på uppvaket där jag fick vänta i ungefär fyra timmar innan jag kunde komma upp på benen, bli hämtad och hemkörd. Under timmarna jag låg och var förlamad hann jag tänka en hel del, bedövningen släppte först i tårna och sedan långsamt uppåt. Det var naturligtvis mer än obehagligt att under nästan fyra timmar inte känna sina genitalier överhuvudtaget. Det var som sagt mer än en tanke som for genom huvudet de där timmarna. Försökte fly verkligheten genom en bok, det hjälpte dock föga.

Första natten efter ingreppet hade jag ganska ont och fick knapra starka tabletter som gav mig hallucinationer, det var verkligen ingen trevlig natt. Efter första dygnet släppte dock smärtan och nu tar jag bara en alvedon då och då. Gipset sitter strax under knäet och går sedan ner till tårna som är fria. Det är skönt att slippa ha särskilt ont, det som är jobbigt är att vara så otymplig, allting man gör tar mycket längre tid, bara en sådan grej som att duscha, som jag förövrigt tänkte ge mig på att göra nu, kräver noggrann planering. När jag blir av med gipset om ca. två månader kommer jag att uppskatta de enkla sakerna man tar för givet i vanliga fall på ett helt annat sätt.

Ha det fint! / P.

PS. Citat läkaren som opererade mig: -"Fotboll, det är ingen sport, det är en diagnos!" Svar Plogen: -"Håller delvis med, fotboll är mer än en sport, fotboll är livet!" DS.