Plogens fotbollsblogg

Lördag:

YBK-Skånes Fagerhult IF kl 11:00, Munkavallen, Ysby

YBKs spelare är förmodligen taggade till max efter förnedringen sist och mot division sju-gänget SFIF ska man väl ha en chans?

SBK-HIS kl 11:00, Skogaby IP

HIS kommer stärkta av vinsten mot IF Centern till mötet med SBK. HIS har förstärkt under vintern med några spelare från Båstads GIF och Simlångsdalen, fler är dessutom på ingång. Spelaren som hängde två baljor mot IF Centern kommer från Litauen, trots det Brasilianskt-klingande namnet Edmundas. Han har mycket fin teknik och ett riktigt bra skott. Från HIS-håll har det sagts att det är löjligt att en spelare av den kalibern ska lira så lågt som division sex i år. Stabila SBK blir väl trots allt favoriter. Eller?

RGIF-GIF/VIF kl 11:00, Björkvallen, Ränneslöv

RGIF är i stort sätt ordinarie, bara Andreas Randevik saknas. I GIF/VIF finns inte Timmy Johansson och lagkaptenen Robin Hansen med, men väl Björn Olsson och Jens Axeldahl. RGIF blir favoriter och är ju tippade som ett topplag i femman i år, men man väntar sig en mycket svår match mot GIF/VIF som förväntas ligga med i den yttersta toppen av sexan.

LFK B-LTIK kl 13:00, Laholms gamla IP

Både LFK och LTIK saknar mycket folk. LFK har fortsatt mycket skador och dessutom spelar man med A-laget på söndagen och man tvingas därför undvara spelare. Kim Einarsson gör troligen årsdebut i LFK. I LTIK byts hela sex man ut från truppen mot BKW och målvaktsfrågan är i skrivande stund inte löst. Väldigt oförutsägbar match...

Speciellt för Jonas Nilsson att vakta målet i "fel" kasse mot den förening han själv tillhört i 29 år. Simon Vedin slipper att möta sina kamrater i LTIK pga spel med A-laget på söndagen och det är han tacksam över.

VBoIS-KIK kl 13:00, Våxtorps IP

Jag vill veta var BoIS står i år!

Söndag:

LFK-Rydaholms GoIF kl 14:00, Laholms gamla IP

LFK möter ett lag från den östra trean och möjligen kan man få en fingervisning om hur man ligger till mot ett lag i samma division.

SIF matchar försiktigt och har inte match förrän nästa helg då man åker på träningsläger. Räcker verkligen den minimala matchning SIF får inför serien till för att de ska komma väl förberedda?  KHFF är på träningsläger i Danmark och BKW som skulle varit på träningsläger håller fritt i helgen och slickar såren efter matchen mot LTIK. Föreningarnas B-lag möts under söndagen.

//P.

BKW-LTIK 1-7 (0-2)
Målskytt BKW: Kenan Ramadani (straff)
Målskyttar LTIK: Mattias Olofsson 2 (straffar), Jim Nilsson, Henrik Olsson, Mikael Rydert, Emil Olsson, Miridion Berisha

Det var isande kallt på Wallevi under torsdagskvällen, efter ca 60 minuters spel kände jag inte mina fötter och det var med nöd och näppe jag lyckades vagga till omklädningsrummet från sidlinjen efter matchen. Nu ca tre timmar senare börjar känseln komma tillbaka. Är det här något jag borde kolla upp? Det var alltså inte några perfekta förutsättningar för att spela fotboll. Kallt, ålandsvind och hoppig plan. Men samtliga inblandade var oerhört tacksamma över att slippa betongplattan i Veinge och över att äntligen få beträda en riktig gräsmatta inom kommunens gräns för matchspel.

Vinden störde inte, trots att den var kraftig, nämnvärt i inledningen av matchen. Både BKW och LTIK vill gärna hålla bollen på marken i alla fall och båda lagen försökte att spela boll. LTIK fick matchens första chans när Conny Strömberg testade Jonas Nilsson i BKW-kassen en bit utanför straffområdet genom ett skott som hemmamålvakten styrde bort. LTIK spelade med lite för liten marginal och med lite för lite tryck i passningarna inledningsvis och pigge Manfred Walldén kunde ett par gånger läsa spelet och sno några lama passningar ifrån LTIkarna. Efter en av gångerna kom Walldén hela vägen in i straffområdet och kanske borde han ha fått straff då han blev ganska omilt behandlad av LTIK-försvaret. Kort därefter uppstår ytterligare en straffsituation i LTIKs straffområde, domare Ola Ström valde åter att fria.

LTIK tar efter ca 20 minuters spel över ganska så rejält och bortalaget bjuder på en hel del läckra kombinationer framåt, ofta regisserade av duktige Mattias Olofsson som styrde LTIKs anfallsspel. 1-0 till LTIK kom på en intränad hörnvariant, Richard Franklands hörna blev dock bättre än vad den egentligen från början var då vinden stannade bollen i perfekt läge ovanför Jim Nilsson som enkelt drog in LTIKs första mål. LTIK fortsatte att vara det bättre laget och man utökade ledningen innan paus till 2-0 genom Henrik Olsson som från håll på halvvolley sköt in bollen över den långt utstående BKW-keepern. BKWs bästa chans under den första halvleken får Patrik Åkesson på frispark strax utanför LTIKs straffområde, skottet går dock stenhårt i LTIK-muren.

Under den korta pausen gjorde LTIK fyra byten och strax därefter kom även det femte. LTIK hade svårt att hitta rätt i positionerna inledningsvis under den andra halvleken och man lyckades inte få några långa anfall. BKW tryckte tillbaka LTIKs lag som hamnade i knäet på nye säkre målvakten Jonas Wallin. BKW lyckades trots spelövertaget inte skapa mer än någon halvchans. LTIKs fina spel från den första halvleken var som bortblåst och man fick inrikta sig på kontring, något som skulle visa sig vara lyckosamt.

Befriande 3-0 kom på straff av Mattias Olofsson sedan Richard Frankland blivit ruffad efter en offensiv räd från sin vänsterbacksposition. Olofsson var som vanligt säker från straffpunkten. Efter 3-0 slappnade LTIKarna av mer och trots att spelet inte fungerade tillfredsställande så lugnade alla spelare ner sig en aning. BKW hade fortsatt tryck mot LTIK-kassen, så fort BKW tappade bollen så slog LTIKarna om på kontring och endast efter tre, fyra tillslag så skapades målchans efter målchans. BKWs backlinje stod rak på mittplan under BKWs tryck mot LTIK och man fick väldeliga problem mot de kvicka offensiva spelarna i motståndarlaget.

4-0 gjorde Emil Olsson vackert framspelad av Mikael Rydert, 5-0 gjorde Mattias Olofsson på en ny straff sedan Rydert blivit neddragen och 6-0 gjorde Rydert själv på ett friläge. LTIKs sjunde och sista mål gjorde Miridon Berisha framspelad av Emil Olsson. Emil snodde bollen efter en BKW-frispark, bollen sattes i spel av hemmalagets högerback utan att detta uppmärksammades av lagkamraterna runt omkring, därför kunde Emil ta hand om bollen och spela fram Berisha som enkelt kunde lägga in 7-0. Förutom målen hade LTIK en boll i ribban, ett mål inne som felaktigt dömdes bort för offside (en blå spelare spelade fram bollen till Berisha och inte Rydert som domaren menade) och dessutom hade LTIK ytterligare två frilägen. BKWs tröstmål kom på straff sedan en LTIKare ruffat en BKWare i LTIKs straffområde. Korrekt blåst av Ström och säkert inprickat av Kenan Ramadani till 1-7.

I LTIK förtjänar hela laget beröm för en gedigen insats, extra beröm till nye målvakten Jonas Wallin, som inte testades jättehårt av BKWarna, men han gjorde en hyfsad benparad och ett par andra distinkta ingripanden, i övrigt agerade han lugnt och säkert, han skänkte hela laget trygghet. Beröm också till nye mittfältaren Olof Håkansson som agerade stabilt bredvid Olofsson på mitten och lät parhästen emellanåt glänsa, samt till Mikael Rydert som skapade oväntat mycket oreda tack vare sin kvickhet och stora arbetskapacitet.

I BKW var Manfred Walldén duktig i inledningen av matchen, rutinerade Stefan Palmqvist var den som höll ihop laget och utan honom föll BKW ihop i andra halvlek. LTIKs ledarstab var också imponerad av Nderim Peci som har spetskvalité utöver det alldeles vanliga, fint driv i steget, härlig teknik och bra touch på bollen. Enligt LTIKs tränare Mats Johansson förtjänar en sådan spelare en mer fri roll centralt i banan. Under matchen blev Peci stundtals hårt tagen av LTIKs Richard Frankland, efter LTIKs 7-0 fick både Peci och domare Ström nog av varandra, Peci förklarade vad han tyckte om Ströms agerande och domaren var inte sen med att både hala upp det röda kortet samt anteckningsblock och penna. BKW har som lag mycket kvalité och man måste ha i åtanke att laget är ungt och då har man rätt till dippar både under matcher och under säsongen. Men visst måste man ta det kyligare i vissa situationer och behärska sig. Laget har inte råd att ha spelare avstängda i parti och minut.

Man saknade Magnus Johnsson, Robert Andersson och Kastriot Svarca mot LTIK och i varje fall två av de här tre spelarna går rakt in i laget. LTIK var så nära ordinarie som man kan vara. BKW har lite målvaktsproblem och Magnus Johnsson och Jonas Nilsson har lovat att ställa upp och stå varannan match. Det är inte optimalt eftersom att båda egentligen behövs ute på plan. Laget kan och vill rulla och spela boll, men man behöver fler spelare som tar löpningar i "onödan" för att dra isär motståndarna och frigöra ytor, man behöver dessutom bli mer raka i sitt anfallsspel, men framförallt så måste man sluta med den högt stående raka backlinjen. Varenda lag i sexan kommer att utnyttja den och det kvittar ju faktiskt hur trevligt BKW än spelar om inga matcher vinns.

Trots att det var BKW som hade det mesta av spelet och tryck mot LTIKs mål under den andra halvleken så lyckades man bara göra ett mål, medan LTIK lyckades göra fem. På bara tre, fyra tillslag hade LTIKarna slagit om och skapat en målchans och så enkelt får det naturligtvis inte vara. Det var som någon LTIK-spelare sade efter matchen, det här handlar ju inte om att BKW är ett dåligt lag, det här handlar ju bara om taktik, usel taktik. Själv kan jag inte särskilt mycket om sådant, men lite har man ju snappat upp under årens lopp. BKW kommer förmodligen att bli ett mittenlag i år i sexan, femteplatsen från i fjol kanske upprepas i år. En sak är säker, man kommer att vara ett trevligt mittenlag att titta på. Full fart framåt, fritt blås bakåt!

Tråkigt nog måste LTIK byta ut sex spelare till lördagens match mot LFK B gentemot torsdagens mot BKW. Det är trist att vi så sällan får vara ordinarie, men så är det. Andra spelare får chansen att visa upp sig och det viktigaste är såklart att samtliga spelare finns tillgängliga när serien drar igång.

//P.

Nyligen publicerade Aftonbladets Lars Nylin en lista över de mest vidskepliga spelarna, lagledarna och tränarna inom fotbollen. Det finns förmodligen lika många historier som det finns fotbollsspelare. Även i den lokala fotbollen finns det en mängd historier om hur spelare hade en massa konstigheter för sig före matcherna. En del grejer är inte så märkvärdiga men ändå märkliga. Ni har säkert sett och märkt att vissa spelare absolut ska sitta på exakt samma plats år ut och år in. Jag minns en kille som aldrig någonsin kunde tänka sig en annan plats i omklädningsrummet än just den hörna han hade valt ut. Mina kompisar, ganska stora och stöddiga, bestämde en dag att ändra på rutinerna. De satte sig, väldigt tätt, i just det hörn som killen alltid haft. Vad gör man i ett sådant läge, han var för snäll för att säga något, han var för svag för att flytta dem och var för blyg för att be dem ta en annan plats. På en idrottsfest många år senare kom historien upp. Då erkände han sin vidskepelse och påminde oss om att just den matchen hade vi förlorat stort och han hade missat en straff. Vi var väl inte lika mycket överraskade av bekännelsen som över hans minne.

En annan kille i vårt lag, jag ska för hans skull inte nämna något namn, blev alltid oerhört skitnödig vid samlingen. Det hade väl gått an om inte just hans skitande luktade värre än en surströmmingsfest i Norrland. Det fanns inga toalettdörrar som kunde hålla inne den stanken. Det slutade med att vi övriga spelare förbjöd honom att gå in på toaletten innan alla andra hade gjort sitt. Det betydde att han väldigt ofta kom springande ut till planen precis vid matchstart, mycket försenad. Långt senare kom vi på, (vi var inte så smarta på den tiden, heller) att vi kunde "motat" in honom i motståndarnas omklädningsrum för att göra ifrån sig. Kanske vi hade kunnat få fler poäng fast förmodligen hade det inneburit ett sämre rykte.

En annan grej som än i dag brukas av en del proffs är att man tvunget ska gå ut sist av alla från omklädningsrummet. Vi hade en kille med den idén. Många av oss försökte låtsas vara sena men vi fick skyndsamt rusa ut för att inte missa avspark och han lyckades trots allt vara sist ur omklädningsrummet. En gång gick det riktigt galet, en av våra spelare behövde lindas, domaren var påtalad om att vi skulle starta andra halvlek med tio man. Det var ju bara det att vår specielle kille tvunget skulle vara sist ur omklädningsrummet. Domaren räknade spelarna och frågade varför vi bara var nio. Vi fick ljuga och säga att det var två spelare som skulle lindas. Vad gör man inte för sina vidskepliga kamrater.

Än i dag finns det vidskepliga spelare i vår klubb. Det finns en som alltid ska ha samma parkeringsplats (det finns fler med samma mani). Det finns inget roligare än att sno just den platsen fast man får räkna med att få onda ögat. Ännu roligare är det om någon annan, intet ont anande, som tar "fel" parkeringsplats. De får onda ögat men förstår inte varför.

En grej som var viktig förr och kanske än i dag är att få sitt "eget" nummer på tröjan. Jag minns en kille som alltid skulle ha nummer 10 eller 11. Det betydde att han fick jämvikt på tröjan. En gång var dessa nummer redan tagna. Han blev tvingad att ta nummer 7. Jag har aldrig sett en människa halta så mycket som han gjorde på grund av den ensiffriga tröjan. Finns spelare som även i dag har favoritnummer och tack vare smarta lagledare (som skriver laguppställningen) blir det sällan kontroverser.

Den mest bisarra händelsen jag hört/läst är Lars Nylins text som handlar om hans tredjeplats på listan: (Stavfelen är hans, inte mina)

3) Midlands Portland Cement

Vidskepligheterna i listan är mer eller mindre fåniga, men ändå harmlösa. Det gällde knappast det som förra året drabbade Midlands Portland Cement, en klubb från den södra divisionen av Zimbabwes andraliga. På väg till en viktig match mot Sao Paolo tyckte klubbens ledare att det fanns behov av andeutdrivning, i den religisösa tradition som kallas juju. De illvilliga andarna skulle skrämmas bort genom att Midlands tog en simtur i Zambezifloden. 16 spelare klädde av sig och simmade ut. Tyvärr kom bara 15 upp. Kvar på stranden låg en kostym och en mobiltelefon. Som om det inte var nog med det bisarra den dagen så spelades ändå matchen. Sao Paolo vann med 2-0. Jujucermonin hade misslyckats på mer än ett sätt.

Med vänlig hälsning

Sten-Ole Olsen

I söndags efter att Sperlingsholm förlorat klart mot GIF/VIF med 2-0 fick LTIKs fotbollsordföranden Per Vedin ett samtal från Gert-Inge Svensson på HFF. LTIK blir efter tredjeplatsen i kvalet, erbjudna att ta Sperlingsholms plats i division fem södra. Efter att Mats Johanssons reaktion på erbjudandet varit positiv och efter att spelarrådets reaktion varit positiv tackade vi under måndagen ja till platsen. Jag är också positiv, men lite kluven.

Jag tycker att det på något vis känns rättvist efter den säsong LTIK gjorde förra året, vi hamnade med väldigt liten marginal på plats tre i serien, istället för på plats två, det innebar kval, i kvalet presterade vi bra fotboll och ansågs av samtliga de andra tre lagen vara det bästa laget i kvalserien, vi hade dock inget flyt alls och lyckades inte förvandla vårt fina spel till mål. Nu skulle lag som vi slagit under säsongen (Glommen, Sperlingsholm, Torup/Rydö) få spela i division fem, men inte vi.

Det var svårt att glädjas över lagets bästa säsong på fem år när allting slutade i besvikelse över det misslyckade kvalet. Vi fick aldrig fira. Sperlingsholms medverkan i seriesystemet 2009 överhuvudtaget var tidigt tveksam. Vi ringde HFF och Sperlingsholm innan kvalet för att kolla om två eller tre lag skulle ha möjlighet att gå upp. I Sperlingsholm var allting uppåt just då, föreningen jubilerade, 75 år tror jag.

Hade vi fått platsen i femman i höstas hade vi haft andra förutsättningar än vad vi har nu. Man inser ju att det kan bli tufft, mycket tufft. Samtidigt finns det ingenting som säger att det blir enklare att nå plats ett eller två i sexan än vad det blir att hålla sig i mitten av femman. Sexan kommer att bli ett getingbo i år. Jag tror att HIS, VBoIS och YBK kommer att ta hand om de tre sista platserna i serien, även om man hoppas att i varje fall något av lagen kan skrälla och hamna på den övre halvan. Bland övriga lag känns det helt öppet, det innebär att med lite flyt och om man slipper skador kan man ta hand om första- eller andraplatsen, samtidigt som väldigt lite kan göra att man lika gärna hamnar sexa eller sjua. Ett par tre förluster i början, sen blir det tufft att komma igen i en tiolagsserie.

Jag är inte alls säker på att LTIK klarat av topp tre i år i sexan, därför säger det sig självt att det kan bli jobbigt i femman. Samtidigt tycker jag att det känns rätt att ta chansen, kanske klarar vi att hålla oss i mitten, kanske klarar vi oss kvar, men på den nedre halvan, kanske vi får kvala, men då får vi ändå möta lag som vi hade varit tvungna att slå för att komma etta eller tvåa i sexan. Det är alltid lättare att hålla sig kvar i en serie än att vinna en serie.

Förutsättningarna är som skrivet inte optimala, men jag tycker ändå att fördelarna överväger nackdelarna. Samtidigt känns det ju lite bittert att man vet om att två, tre av de spelarna som lämnat oss hade stannat kvar om vi tidigare vetat att vi skulle hamna i femman. Dessutom hade vi ett par riktigt fina nyförvärv på gång som vi vet skulle ha kommit till oss om vi varit klara för femman tidigare. Vi hade också kunnat locka duktiga spelare till klubben med spel i både Division 5 och Klass 2.

Vi vet inte hur det blir med speldagarna, att ta Sperlingsholms tider rakt av känns inte som någon jättebra lösning. Vi har ju önskningar och dagar samt tider vi inte gärna spelar på. Vi får se hur det blir.

Det är som sagt lite kluvet, samtidigt sa jag: -självklart ska vi gå upp, när jag fick frågan. Det känns bra att vi byter plats med Sperlingsholm (som enligt uppgift vill börja om i sexan pga spelarförluster), det hade varit riktigt tråkigt om det bara blivit en niolagsserie. Sexan är hyperintressant i år och jag kommer att följa serien med största intresse. Som utlovat kommer jag också att tippa serien, samt försöka ge mig på att tippa ungefärliga placeringar för lagen i femman samt för det enda i trean.

Hoppas att övriga lag i sexan inte kommer att sakna LTIK alltför mycket, se det så här, i Sperlingsholm får ni en svagare motståndare än vad LTIK hade varit och därmed en konkurrent mindre om de framskjutna placeringarna. Och bara för att LTIK inte spelar i sexan så innebär det inte att jag kommer att följa lagen från Laholm i den serien mindre. Jag är en alldeles för stor fotbollsidiot för att låta bli.

Känns bra att kunna önska samtliga Laholmslag i division sex stort lycka till inför seriestarten. Jag tycker också att det känns bra att kommunen kan bidra med fyra lag i division fem, jag är dessutom glad att LTIK får fira 30 år med att ligga i Division 5 med A-laget och i Klass 2 med B-laget. 

//P.

PS. Under måndagen skrev en målvakt med division tre spel bakom sig på för LTIK. En bastant och väldigt trevlig keeper på 22 år som härstammar från norra skåne. Återstår att se vad han kan bidra med för LTIK i femman, förhoppningsvis med mycket, det lär behövas. Jag återkommer med mer information om målvakten så fort övergången är helt klar. DS.

Lördag:

Bjärnum-KHFF 2-0 (1-0)

Vet inget om matchen, men jag trodde nog att KHFF skulle klara av div fem-laget från skåne. Flera spelare i truppen hade dock bytts ut sedan förra helgen.

TIF-KIK 4-2
Målskyttar KIK: ?, ?

KIK gjorde en okej insats, TIF ska ju bara vara bättre. De visade att de var bollskickliga mot LTIK, där lyckades de dock endast göra ett mål.

YBK-SBK 0-2
Målskyttar SBK: Håkan Gustavsson, Martin Angvall

SBK var det bättre laget och man ser spännande ut inför serien. Angvall den yngre gjorde sitt andra mål i SBK-tröjan och han verkar bli en bra förstärkning för det röda laget, hans entré i laget har medfört att storebror Johan flyttats ner som mittback och dessutom är han ny lagkapten. Båda rollerna hade han allt som oftast i LFKs J-lag när det begav sig. Rutinerade Håkan Gustavsson gjorde mål för tredje matchen i rad, mannen med den mycket känsliga vänsterfoten verkar trivas fint med det nya 4-3-3-systemet där han kan hålla till på flanken både på mitten och längst fram.

BKW-Skälderviken 3-3 (1-2)
Målskyttar BKW: Alexander Ekstrand, Robert Andersson, Nderim Peci

Sämsta insatsen hittills av BKW i år. Sjukdommar ställde till det en aning. Man gläds dock åt riktigt vackra mål, framförallt Pecis skott från 30 meter upp i krysset.

Leikin-RGIF 1-2 (0-2)
Målskyttar RGIF: Mats Lindström, Piere Nilsson

Leikin ställde upp med ett rent B-lag, det kan nästan ses som ett hån mot RGIF då Leikins B-lag faktiskt spelar i klassen under RGIFs eget. Nog hade ett ordinarie RGIF kunnat mäta sig med Leikins A-lag. Nu ställde också RGIF upp med ett halvt B-lag i matchen mot Leikin då Hellsten, Rådlund, Paulisson, Oskar och Johan Nilsson samt Randevik av olika anledningar saknades gentemot mötet med LTIK. Dessutom fanns inte Fredrik och Magnus Nilsson samt Henrik Olsson med. Anders Nilsson gjorde dock årsdebut på mitten iförd kaptensbindeln för de Celtic-randiga. Jag såg första halvlek, Leikin rullade likt BKW mycket fin fotboll, precis som de blåa hade även Leikin svårt att skapa de där heta målchanserna. RGIF var tyngre, vassare och rakare i sitt spel och skapade en hel del möjligheter. Tidigt tog man ledningen genom duktige Mats Lindström och strax därefter ökade man på sin ledning till 2-0 genom skicklige Piere Nilsson.

Piere hade ytterligare en boll inne efter ca 35 minuter, Nilsson blåstes dock av förr ruff och målet underkändes. Helt felaktigt enligt mig som stod i bra position vid sidan av planen. Piere blev så irriterad att han lyckades dra på sig två gula kort i tät följd för snack. Mycket onödigt naturligtvis! Temperamentet är en av de få svagheter RGIF-spelaren har.

I övrigt kan ju skrivas att det inte råder några som helst tvivel om att Leikin kommer att ta hem Klass 3 i år. Serien blir pga det lite död då bara ett lag går upp, plus bästa tvåan. Trist naturligtvis för lag som BKW som har en bred trupp och för GIF/VIF och KHFF som har rustat och breddat sina trupper rejält. Talade med en skolkamrat till mig i Leikin innan matchen och han förklarade att det inte ska bli så där jätteinspirerande att spela i Klass 3 i år, han ligger själv på gränsen till A-laget och räknar med att få spela en hel del i B-laget. Truppen ska vara mycket jämn utan några direkta toppar. Markus Van Horik, som man lyckades snuva LFK på, ska vara den som sticker ut över mängden hos de orangea.

Söndag:

GIF/VIF-Sperlingsholm 2-0 (0-0)
Målskyttar GIF/VIF: Mikael Johansson, Kewin Hansen

Sperlingsholm var relativt stabila överlag, men man saknade all form av spetskomptens och det hände inte mycket framåt. Spelmässigt var det hyggligt jämnt, Sperling rullade boll medan GIF/VIF spelade ganska mycket på chans och dumpade upp bollar som framförallt Micke Johansson fäste fast. Ett par gånger blixtrade GIF/VIFs yngre garde till och bjöd på läckra kombinationer, det vill man gärna se mer av. GIF/VIF vinner tillställningen rättvist då man har fler bollsspelare än Sperling, för Halmstadlaget väntar nog en tuff säsong i femman. Björn Olsson och Magnus Ekman gjorde årsdebut i GIF/VIF, Ekan var stabil, men tämligen sysslolös, Olsson var ganska osynlig och behöver säkerligen ett antal pass till i benen. Inte en gång fick man se Björn dra iväg på sina patenterade raider i djupled med boll. Bäst i GIF/VIF: mittbacken Johan Svensson, löser alla situationer innan det uppstår farligheter. 15-årige Simon Nilsson gjorde en charmant och totalt oblyg insats som vänsterback i andra halvlek. Kul att se!

//P.

Vad menas förresten med "småklubbsfotboll"? Ett rätt slarvigt, generaliserande, uttryck i min mening. Det inkluderar dåligt skötta föreningar med endast ett seniorlag, klubbar som kanske vartannat år skrapar ihop tillräckligt med folk för att vara med i seriesammanhang, föreningar helt i avsaknad av ungdomsverksamhet. Å andra sidan räknas i generaliseringen klubbar som Skottorps IF in. SIF är en förening med bred medlemsbas, en aktiv och utvecklande ungdomssektion samt damlag i HaSko. Det är väldigt mycket mer än vad majoriteten av Sveriges "småklubbar" kan skryta med. När en såhär bred verksamhet frodas i division sex säger det väldigt mycket om vilket enormt ideellt arbete som ligger bakom. Ideellt arbeta är ansträngningar som ofta tar väldigt mycket tid i anspråk utan att det syns på det erkända lönekontot. Istället betalar det av sig i en kanske än finare form. Man ser hur fler och fler av bygdens ungdomar söker sig till SIFs ungdomslag, att tjejer i nioårsåldern sparkar boll i HaSko och spelare i SIFs representationslag väljer att stanna kvar i föreningen och spelare som varit på utflykt kommer tillbaka. Alla fakta som vittnar om en välmående och trygg förening. Välmående och trygghet, två väldigt bra grundpelare att bygga på inför den kommande säsongen. I ett utskick förra året stod det att Skottorps IFs representationslags mål 2009 var att ta steget upp till division fem. Med den breda trupp och fotbollskunskaperna som den besitter har tränarparet David och Pär-Åke ett lovande år framför sig där visionen om division fem mycket väl kan besannas. Det vore ett steg i rätt riktning för hela föreningen. Det är dags att glömma förra säsongen där uddamålet ofta föll till vår nackdel och ta sig i kragen, löpa de sista viktiga metrarna och kämpa för att de avgörande bollarna blir till vår fördel.

Häromdagen var jag och tittade på en träningsmatch mellan allsvenska Malmö FF och division två laget Lyngby. Det var obehagligt få plusgrader och spelet hjälpte inte till att höja temperaturen. Det var omöjligt att se vilket av lagen som lirade division två och vilket som varit mästare i sitt land 2004. Cirka femhundra MFF-anhängare bevittnade elva extremt loja spelare som verkade träna på att ställa sig i passningsskugga. Ingen jobbade för sina kamrater och tankarna var definitivt någon annanstans än på Träningsplan 9. "Men dom får ju sin lön ändå..." Man kan inte undgå att tänka tanken. För att förtränga misären på planen framför mig lätt jag också mina tankar försvinna till ett betydligt trevligare minne...

Lagavallen ligger extremt vackert beläget en bredsida ifrån Lagan och med ett härligt strövområde i anknytning. En härlig fredagskväll i augusti, jag och tre kompisar har gjort resan till Knäred ifrån Malmö och löser entré till tonerna av en hit från svensktoppen som ljuder ifrån uråldriga högtalare. Det är molnfritt, vindstilla, och vi tar plats på träläktaren. Matchen håller rätt hög standard för att vara division sex. Knäred ligger bra till för uppflyttning medans Skottorp kämpar på en bit längre ner. En bit in i andra står det två noll till KIK. Men Skottorp trummar på bra och vi på läktarplats gör vårt för att stötta Di Gröne. Så kommer också 2-1 målet! Trots två noll underläge har inte SIF vikt ner sig det minsta utan fortsatt spela med stort hjärta, ta löpningarna, hållit positionerna och det har gett utdelning. Till följd vinns mittfältet och pressen mot KIK-keepern ökar och Skottorp spelar frejdig publikfriande anfallsfotboll. Tyvärr kontrar Knäred in 3-1, men Skottorp visade på härlig moral och kampvilja och blir applåderade av supportrarna efter matchen...

Äntligen blåser domaren av debaclet på Träningsplan 9. MFF har vunnit med 1-0. Några plikttrogna applåder sköljer över läktaren. Läktare och läktare förresten... Träningsplan 9 gränsar till parkeringen till ett större köpcentrum så där finns inga omedelbara utrymmen för läktarsektioner runt planen. Vad MFF då har gjort är att dom hr satt upp provisoriska läktare bakom det 7meter höga gallerstaketet som gränsar till parkeringen. Men för att om möjligt försämra synen för åskådarna så står där också med jämna mellanrum träd framför sektionerna.  Det krävs alltså med andra ord viss röntgensyn för att ta del av skeendena på planen som är belägen ett bra antal meter framför en. Kommer det som en överraskning att MFF har stor publik på försäsongen? Fanns det ingen annan spelplats bättre lämpad ur supportersynvinkel i Malmö-regionen? Eller är det faktiskt så att MFF hellre sparar in några futtiga tusenlappar på att inte hyra in sig på en riktig idrottsplats än att visa lite tacksamhet till sina medlemmar och supportrar genom att  välja en publikvänlig plats?

Det kan mycket väl vara så att Skottorps IP har Hallands vackraste vy med Hallandsås som blickar mot en bakom det södra målet. En molnfri matchdag då Skottorps IFs emblem vajar från flaggstången med Hallandsås i bakgrunden tvivlar jag på att det finns något finare att vila ögonen på. Stolarna i rätt färg på hemmasidan erbjuder bekväm sittplats och naturlig ståplats finns i rikt överflöd. Närheten till spelet gör också extremt mycket för att åskådarna ska känna sig delaktiga i matchen. På Skottorps IP sitter du i princip på sidlinjen! Väldigt trevligt och ger en bra mycket bättre upplevelse än Champions League på teve. Enda nackdelen kan vara feladresserade bollar som då och då viner ut bland publiken.

En annan sak som gör ett besök på Idrottsplatsen i Skottorp lika trevligt var gång är att man alltid blir bemött med ett leende! Denna enkla gest av öppenhet och välkomnande är på utdöende i högre divisioner runt om i världen där glädjen och leendena försvinner på löpande band till förmån för pengahungriga spelare och ledare. Dom har för länge sedan glömt vad det handlar om, att vara stolt över att få företräda sin förening. På Skottorps IP behöver man aldrig gå längre än till kiosken när kaffesuget kallar för att få ett leende på köpet.

Skottorps IF är beroende av sina medlemmar.* Givetvis på grund av ekonomiska skäl men än viktigare är att vi som medlemmar bidrar med hjälp, åsikter och agerar på ett sätt som stärker och utvecklar föreningen. I en förening som SIF kan varje medlem vara med och påverka och se sina åsikter och gärningar omsättas i verklighet, något som i stort sett är omöjligt i högre divisioner.

Så var stolta över ert medlemskap och se det som en möjlighet att föra Skottorps IF framåt!

Hans Fridlund

Supporter

*Medlem blir du genom att sätta in 100kr på plusgiro 377840-4 eller prata med en styrelsemedlem!

Den anlitade domaren dök inte upp, som "tur" var fick Emil Olsson känning i ljumsken på uppvärmningen och kunde ikläda sig rollen som domare i stället för att spela själv. Tio minuter sent blåstes matchen igång och nästan omgående tog AIK ledningen, vid målet förvärrades målvakt Per-Åke Karlssons känning i vaden och han fick utgå, allrounde assisterande tränaren Fredrik Jacobsson tog på sig nävarna och ställde sig i kassen. LTIKarna kom inte alls igång, AIK däremot hade några spelare som var riktigt sugna på lir. AIK var också det något bättre laget halvleken igenom. LTIKs mål gjordes av Mikael Rydert som efter en rusch längs högerkanten placerade in bollen bredvid AIK-keepern.

LTIK skapade ytterligare en riktigt bra chans då Henrik Olsson slet sig loss på högerkanten, istället för att spela snett inåt bakåt till fristående medspelare avslutade han själv utanför. 2-1 gjorde AIK efter schabbel i LTIK-försvaret mot slutet av halvleken. A-lagarna i LTIK var efter halvleken mycket besvikna på sin egen insats, det blev lite stressigt och flera spelare försökte på egenhand att uträtta saker då det kändes som att det fanns tidsbrist i o m att man bara hade en halvlek på sig att åstadkomma något. En sak kan dock skrivas, spelar vi lika oinspirerat på lördag mot RGIF så blir det stordäng. AIK var bättre än oss i första halvlek, men de var långt ifrån jättebra, vi var i det närmsta usla.

I andra halvlek byttes hela laget ut, som så när på målvakt Fredrik Jacobsson. B-laget spelade betydligt bättre utefter förutsättningarna jämfört med A-laget. Samtidigt var AIKarna lite trötta. Andreas Bladh gjorde 2-2 till LTIK sedan han brutit ett uppspel, gått rakt på mål och behärskat placerat in bollen bredvid målvakten. AIK skapade en fin chans, efter en hörna fick den ena mittbacken kalasträff och rammade ribban med skottet. Det var Scholes-klass på den! AIK tilläts göra både 3-2 och 4-2 och matchen kändes avgjord. Sista chansen fick dock LTIK, efter en hörna av Andreas Bladh nickade Andreas Persson i ribban.

I första halvlek var ingen i LTIK särskilt bra, Richard Frankland visade kvalité vid ett par tillfällen, men jag vill ha mer! I den andra halvleken var mittbacken Peter Jönsson LTIKs främste, snabb, brytningssäker och lugn med bollen. Beröm också till capitano Bladh. Bäste man på plan var dock domare Emil Olsson, trygg, väldigt tydlig, krävde och fick respekt av båda lagen. Vackert jobbat!

//P.