Gästbloggare # 2

Den som är nummer två ut efter Hans Fridlund är SBKs engagerade ordförande Sten-Ole Olsen. Ta chansen och följ Hans och Sten-Oles exempel, skicka mig en text över mailen och få den publicerad. Under onsdagen lästes bloggen av 170 unika besökare.

//P.



Nyligen publicerade Aftonbladets Lars Nylin en lista över de mest vidskepliga spelarna, lagledarna och tränarna inom fotbollen. Det finns förmodligen lika många historier som det finns fotbollsspelare. Även i den lokala fotbollen finns det en mängd historier om hur spelare hade en massa konstigheter för sig före matcherna. En del grejer är inte så märkvärdiga men ändå märkliga. Ni har säkert sett och märkt att vissa spelare absolut ska sitta på exakt samma plats år ut och år in. Jag minns en kille som aldrig någonsin kunde tänka sig en annan plats i omklädningsrummet än just den hörna han hade valt ut. Mina kompisar, ganska stora och stöddiga, bestämde en dag att ändra på rutinerna. De satte sig, väldigt tätt, i just det hörn som killen alltid haft. Vad gör man i ett sådant läge, han var för snäll för att säga något, han var för svag för att flytta dem och var för blyg för att be dem ta en annan plats. På en idrottsfest många år senare kom historien upp. Då erkände han sin vidskepelse och påminde oss om att just den matchen hade vi förlorat stort och han hade missat en straff. Vi var väl inte lika mycket överraskade av bekännelsen som över hans minne.


En annan kille i vårt lag, jag ska för hans skull inte nämna något namn, blev alltid oerhört skitnödig vid samlingen. Det hade väl gått an om inte just hans skitande luktade värre än en surströmmingsfest i Norrland. Det fanns inga toalettdörrar som kunde hålla inne den stanken. Det slutade med att vi övriga spelare förbjöd honom att gå in på toaletten innan alla andra hade gjort sitt. Det betydde att han väldigt ofta kom springande ut till planen precis vid matchstart, mycket försenad. Långt senare kom vi på, (vi var inte så smarta på den tiden, heller) att vi kunde "motat" in honom i motståndarnas omklädningsrum för att göra ifrån sig. Kanske vi hade kunnat få fler poäng fast förmodligen hade det inneburit ett sämre rykte.


En annan grej som än i dag brukas av en del proffs är att man tvunget ska gå ut sist av alla från omklädningsrummet. Vi hade en kille med den idén. Många av oss försökte låtsas vara sena men vi fick skyndsamt rusa ut för att inte missa avspark och han lyckades trots allt vara sist ur omklädningsrummet. En gång gick det riktigt galet, en av våra spelare behövde lindas, domaren var påtalad om att vi skulle starta andra halvlek med tio man. Det var ju bara det att vår specielle kille tvunget skulle vara sist ur omklädningsrummet. Domaren räknade spelarna och frågade varför vi bara var nio. Vi fick ljuga och säga att det var två spelare som skulle lindas. Vad gör man inte för sina vidskepliga kamrater.


Än i dag finns det vidskepliga spelare i vår klubb. Det finns en som alltid ska ha samma parkeringsplats (det finns fler med samma mani). Det finns inget roligare än att sno just den platsen fast man får räkna med att få onda ögat. Ännu roligare är det om någon annan, intet ont anande, som tar "fel" parkeringsplats. De får onda ögat men förstår inte varför.


En grej som var viktig förr och kanske än i dag är att få sitt "eget" nummer på tröjan. Jag minns en kille som alltid skulle ha nummer 10 eller 11. Det betydde att han fick jämvikt på tröjan. En gång var dessa nummer redan tagna. Han blev tvingad att ta nummer 7. Jag har aldrig sett en människa halta så mycket som han gjorde på grund av den ensiffriga tröjan. Finns spelare som även i dag har favoritnummer och tack vare smarta lagledare (som skriver laguppställningen) blir det sällan kontroverser.


Den mest bisarra händelsen jag hört/läst är Lars Nylins text som handlar om hans tredjeplats på listan: (Stavfelen är hans, inte mina)


3) Midlands Portland Cement

Vidskepligheterna i listan är mer eller mindre fåniga, men ändå harmlösa. Det gällde knappast det som förra året drabbade Midlands Portland Cement, en klubb från den södra divisionen av Zimbabwes andraliga. På väg till en viktig match mot Sao Paolo tyckte klubbens ledare att det fanns behov av andeutdrivning, i den religisösa tradition som kallas juju. De illvilliga andarna skulle skrämmas bort genom att Midlands tog en simtur i Zambezifloden. 16 spelare klädde av sig och simmade ut. Tyvärr kom bara 15 upp. Kvar på stranden låg en kostym och en mobiltelefon. Som om det inte var nog med det bisarra den dagen så spelades ändå matchen. Sao Paolo vann med 2-0. Jujucermonin hade misslyckats på mer än ett sätt.


Med vänlig hälsning

Sten-Ole Olsen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0