Plogens fotbollsblogg

Trean:

 

 

Fyran:

 

 

Femman:

 

 

Sexan:

 

 

 

 

Tomas Karlsson:

"Pål är 43 år gammal och mår jävligt sunkigt. Till att börja med har han kroppsligt sett förfallit lika snabbt som en rå kycklingvinge i gassande solsken. Hans kulmage visar vägen och vill han se sitt könsorgan måste han hitta en spegel. Det är fyra år sen han blev impotent, Vidare har livet kört ihop sig. Han är nyskild efter att han hittat frugan i en fuktig situation med en 13 år yngre hunk med rutor på magen och BMW cabriolet i garaget.  Hans två barn vill inte veta av honom. Dottern tycker att han är äcklig och svarar inte i telefon när han ringer. Sonen som spelar innebandy i det lokala pojklaget hälsar inte ens när Pål kommer smygande på läktaren för att beskåda lillpojkens färdigheter i låtsashockey. Till och med hans egen mor skäms över honom. Hon brukar byta ämne när någon i pensionärsklubben frågar hur det går för Pål

Han har blivit bitter. Ingen av hans vänner svarar när han ringer. De pallar inte med honom och hans tjat. Det närmsta kompis han kommer nuförtiden är snubben utanför systembolaget som luktar avlopp och har en galen schäfer i ett koppel. Senast en person tilltalade honom var när kassörskan på Liedl (ICA har han inte råd med) skällde på honom för att han drog kortet istället för att sätta in chipet…

Dessutom är han arbetslös efter att firman på vilken han jobbade med att packetera riskakor flyttat till Polen. A-kassa har han inte eftersom han aldrig förstod anmälningsblanketten…

Just ikväll har det varit värre än någonsin. Pål gick på disco i Halmstad. Det började illa. Han fick muta vakten med 500 spänn för att ens komma in eftersom han var mer klädd för outlet på Ullared än utekväll i Halmstad. Därefter visade det sig att hans kontokort saknade täckning efter två beställningar vilket resulterade i att Pål halva kvällen gick och snodde slattar från äckliga halvdruckna glas.

Ute på dansgolvet flydde folk för livet när han pumpade sitt underliv fram och tillbaka samtidigt som han lite tafatt viftade på armarna. De som inte flydde stannade en bit därifrån och tog fram mobilerna för att filma det vansinniga rörelseschemat.

Tre gånger bjöd han upp till tryckare. En gång fick han ett fnittrande nej, en andra gång fick han en örfil ackompanjerad med orden ”äckliga jävel” och tredje gången fick han utstå skammen av att kvinnan i fråga började gråta och lämnade lokalen skrikande ”är jag så ful att den ende som bjuder upp mig är en skallig tjockis med munsår”?

Nu är klockan halv fyra på natten. Kvällen har varit ett fiasko. Ingen dam, inga vänner, inga pengar, fulast kläder och utstött av alla. Han står utanför McDonalds och har just lagt sin sista tia på en cheeseburgare. Den mättar hans hunger lika bra som ett plåster botar HIV. Det ösregnar och han har såklart inget paraply. Det är 12 kilometer till den ruttna lägenheten utanför stan. Taxi är inte att tänka på. Han tar fram mobilen för att ringa till gamla mamma när han märker att pengarna på kontantkortet är slut. 112 är enda tillåtna samtalet. En lösdrivande hund kommer fram till honom. Han böjer sig ner i förhoppning att ha träffat en själsfrände mitt i natten. Hunden lyfter på benet och pissar på hans billiga sko. Han börjar traska hemåt. Har han tur är han hemma innan klockan slår sju. Har han än mer tur slipper han lunginflammation. Livet suger. Situationen är definitionen på ett skitliv.

Plötsligt börjar han skratta. Lyckan sköljer över honom. Han blir euforisk. Total njutning sköljer genom hans kropp. Med lätta steg tassar han hemåt för mitt i all skit – mitt i allt mög som livet kastat på honom så finns det de som har det värre. Nämligen de fjorton stackarna i Ysby BK som förlorade mot rivalen Ränneslöv med 8-0.

Påls skratt ekar genom natten. I Ysby är mörkret tätare än någonsin.

Finns det hopp?"

 

//P.