Plogens fotbollsblogg

Sexan:

 

 

Veckans match i LT-sporten. Med det menas att matchresultatet ska tippas och skickas in till tidningen. Undertecknad tippade 1-4. Kollega Lasse 0-5. Det var resultat som hamnade ganska långt i från verkligheten. Undrar om någon som skickade in resultat tippade rätt?

 

Förutsättningarna inför matchen ändrades då GIF/VIF:s starka nyförvärv från Snöstorp, innermittfältaren Dennis Nilsson, lämnat återbud på grund av jobb. Redan innan var speedkulan och det andra nyförvärvet från SNFF, av tre, Charlie Boson borta på grund av skada. YBK saknade Jakob Johlin och Otto Nilsson. De två sistnämnda har aldrig spelat på division tre-nivå. Men i vikt för sitt lag skulle jag nog skriva att det är ungefär same, same.

 

17 minuter in i matchen förändrades förutsättningarna på ett soligt Munkavallen ytterligare. Då blev GIF/VIF:s tredje division 3-förvärv, Alex Nilson, förpassad från planen av domaren sedan han rivit ned Jonathan Gunnarsson med rött kort (målchansutisning) och rött kort som följd.

 

Också innan straffen hade det hänt gejor på YBK:s fina matta. Redan i den 13:e minuten hade Marcus Kjellsson planenligt givit bortalaget med 1-0 efter hörna.

 

I den 18:e minuten satte så Gunnarsson straffen som betydde 1-1.

 

Fem minuter senare kunde också Gunnarsson göra 2-1 efter en huvudlös bakåtpassning av GIF/VIF:are.

 

Spelet var jämnt.

 

GIF/VIF kvitterade innan paus då Robin Möller stötte kulan i nät efter frispark.

 

I pausen tvingades Jonathan Gunnarsson av med en bristning i baksida lår. GIF/VIF:s försvarare och ledning andades ut.

 

Nu var det åter kvitterat. Alex Nilsson och Jonathan Gunnarsson betyder nog ungefär lika mycket för respektive lag. YBK tappade dock sin spets. Men var ju fortfarande en man mer.

 

Andra halvlek blev en lång jakt på ett ledningsmål för GIF/VIF. Som hade ett stort bollinnehav. Sett till bollinnehavet skapade man dock inte så förtvivlat mycket. YBK:s försvar slet på med planens bäste i spetsen: Emil Olsen. 

 

Jag minns mest Timmy Johanssons monsterfträff och Anton Hanssons sagolika enhandsräddning.

 

Med kvarten kvar att spela kämpade Oscar Gustafsson fram bollen till Marcus Kjellsson, som kändes som de naturlige matchvinnaren för GIF/VIF, han gjorde inget misstag utan placerade kallt in bollen.

 

Målet kändes aningen slumpmässigt. Hade bollen studsat YBK:s väg hade man rett ut situationen. Men GIF/VIF:s trea var myckt välförtjänt. 

 

YBK var inte ofarliga i sina kontringar. Det hade varit spännande att se vad Gunnarsson klarat uträtta om han kunnat spela vidare efter paus.

 

Summa sumarum, rättvist resultat, imponerande av GIF/VIF att ha så mycket boll med en man mindre. Imponerande av YBK:arna att slita så som man gjorde, hela vägen. Jag gissar att "experttipsen" gav välkommen tändvätska.

 

Direkt efter matchen tänkte GIF/VIF:s tränare Kim Gustafsson på den tidiga seriefinalen mot Trönninge IF nästa vecka där man tvingas avvara Alex Nilsson, Kewin Hansen och Armin Darban (baksida lår). Men då är å andra sidan tidigare TIF:aren Dennis Nilsson tillbaka i laget. 

 

Tomas Karlsson:

"Solen strålade över vackra Munkavallen. Det var derby. Favorittippade Gif/Vif mot bottentippade YBK. Publiken hade hittat till stadion och det var trångt om sittplatserna. Med andra ord – det var uppdukat för fotbollsfest!

YBK var för dagen skadedrabbat. Såväl Otto Nilsson som Felix Nilsson och viktige Jakob Johlin saknades i matchtruppen men det var ett heltaggat hemmalag som skulle visa att experternas tips om matchens utgång (storseger för Gif/Vif) var lika feltippat som Birgit Friggebos tes om att ”Internet bara är en fluga”.

Matchen inleddes med stor bolldominans för bortalaget. De rullade skickligt från kant till kant men utan att på allvar störa hemmabacklinjen. YBK kom inte riktigt in i matchen utan fick nöja sig med att desperat jaga efter bollförande bortaspelare. Ledningsmålet kom dock till på ett sjukt onödigt sätt. Ysby har en hemmasnickrad hörnvariant på vilken ett antal mål tillkommit. Gif/Vif hade tydligen snickrat ihop samma variant och trots att flera hemmaspelare vrålade ”det är vår variant” så gick Ysby på finten och 0-1 i baken var ett faktum lika bittert som att få fel meny med sig hem från Mcdriven. Ysby drabbades av gamnacke. ”Hur fan kunde vi gå på den”? Var den uppenbara frågan. Det såg ut som om fotbollsfesten snabbt skulle förvandlas till en 90 minuter lång dusch med interner från Kumla och Säter. En mardröm.

På något sätt vände dock matchen. YBK flyttade fram och längst framme var kvicke Jonatan Gunnarsson ständigt på språng. Efter ett fint anfall på högerkanten blev Jonte plötsligt fri och rundade målvakten. En desperat försvarare drog ner honom och straff plus rött kort var konsekvensen. Nu hade det gått knappa 20 minuter av matchen. Jonte satte själv straffen efter ett skott så löst att kaffet hann rinna ner under tiden bollen fipplade mot målet. Men men, mål är mål och alla straffar som sitter är ju bra. Kort därefter anföll YBK igen – stärkta av det numerära övertaget. På nytt nådde bollen Gunnarsson som sprintade likt en gasell på savannen. Att hinna med honom var för försvararen ett lika omöjligt uppdrag som att lösa Sudoku efter två liter Järgermeister.  Iskallt rullade Jonte in ledningsmålet och YBK såg ut att fälla favoriterna från Veinge. Inte blev det sämre när kort därefter Kalle Karlsson prickade ribban eller när Noak Bolmgren sånär kom igenom på ett friläge.

En stund senare kollapsade sen YBK. Inte en passning gick till rätt adress. Inte en tackling träffade och inte en dribbling lyckades. Istället fumlade YBK bort bollen igen och Gif/Vif fick frispark utanför straffområdet. Bollen skruvades mot bortre stolpen där tre- lika ensamma som araber i Sverigedemokraternas partiledning- bortaspelare fick chansen att stöta in bollen. Oavgjort som en kniv i en bonne och gamnackar igen.

I pausen pratade coach Snoddas om att vårda bollen bättre och att flytta fram backlinjen snabbare. Coach Karlsson höll med och försökte få luft. Filip Nilsson kom in som ytterback och tyvärr fick Jonte Gunnarsson kliva av efter bristning i låret. Ommöbleringarna och paussnacket hjälpte inte nämnvärt. Istället var det Gif/Vif för hela jävla slanten. YBK jagade som rabiessmittade hundar men fick sällan röra bollen. De få gånger den landade hos hemmaspelarna behandlades den lika ömt som en Nordkoreansk fånge och bytte blixtsnabbt ägare igen. Tyvärr för YBK blev det av den utlovade offensiven intet. Gif/Vif skapade inte så värst många chanser men hade ett massivt övertag trots det numerära underläget.  

Med kvarten kvar dök plötsligt chansen upp. Ur tomma intet slet sig en anfallare fri och satte trean bakom en maktlös Anton Hansson. Slarvigt av hemmalaget men kanske välförtjänt sett till matchbilden.

YBK orkade inte med en slutoffensiv och istället blev sista 10 minuterna en plåga. Det var varmt. Bolldjävulen lyste med sin frånvaro och Gif/Vif kunde kontrollera matchen till dess att den eminente domaren blåste av. Undertecknads långvariga skadefrånvaro gjorde sig påmind och i slutet var jag närmare en bypassoperation än bollkontakt. Förlusten var tung, svår att acceptera och sjukt bitter. Gif/Vif var bättre sett över hela matchen men ändå – två insläppta på två fasta situationer och ett riktigt skitmål. Det känns som om vi i och med utvisningen och straffen fick en Ferrari att köra med men aldrig lyckades komma av cykelbanan. Så sjukt onödigt!

Bäst i hemmalaget var snipern Gunnarsson och heroiske mittbacken Emil Olsen. Laget kämpade och slet men ibland går det helt enkelt inte."

Vi kommer igen!

K/HFF-Trönninge IF 0-0

 

//P.