Resultat fredag
Äntligen äntligen var det dags för tre sjukt sköna poäng lika efterlängtade som hägringen i öknen. Efter tre knappa och tämligen orättvisa förluster följde en överkörning mot Våxtorp och idag var det så till sist dags för lite medgång. Skottorp kom till start med flera gamla bekanta och smått nostalgiskt blev det när jag insåg att mittbackskollegan från Skottorpstiden – Per Åke Martinsson gjort comeback i det gröna laget. Packe skötte sig med den äran och blir om han fortsätter en stor tillgång för SIF. På topp i SIF huserade Pontus Johansson som vanligt och visade direkt i matchinledningen att glöden i högerdojan finns kvar då han bombade ett skott strax som smet precis utanför stolpen. Skottorp hade vinden i ryggen – det pendlade mellan orkan och storm – och skickade boll på boll mot YBK:s backlinje. Dock lyckades SIF inte skapa de riktigt heta målchanserna trots övertaget. Nämnde Johansson är farlig som attan men känslan är att han saknar någon som kan bre mackorna åt honom.
Mittfältskampen var jämn och efterhand mattades Skottorpspressen. SIF:s lagkapten var något övertaggad och var på vippen att bli utvisad redan efter en kvarts spel vilket resulterade i att tränare Dock skickade ut honom på kanten istället. Detta gynnade såklart YBK. Dennis Ljungberg och Robban Beckström var nära att ge hemmalaget ledningen på två frilägen men skotten blev för lama för att hota duktige Joel Loven i kassen. Fredrik Gustavsson i SIF ägnade hela halvleken åt att räkna hur många sekunder Ysbys målvakt höll bollen i händerna. ”Sju, åtta, nio” hördes han räkna precis varje gång. Sjukt kul att lyssna på tyckte vi i YBK. Helt klart att hålla fokus på rätt saker. Domare Jakobsson tröttnade efter en stund och fick skälla ut den enorme centern för dennes i det närmaste tvångsmässiga räknande.
När pausen kom kände YBK att segern var nära. Motvind i 45 minuter utan att släppa in ett mål och nu var det vår tur att ha vinden i ryggen. I paus snackade vi om att gå ut och döda matchen direkt och inte backa hem även vid eventuell ledning. Undertecknad fick också möta en mindre trevlig sida av publiken. Ett trevligt återseende av en SIF -supporter inleddes med att den lille mannen - istället för att säga hej eller något annat som normala personer gör när man ses efter tre år – började håna undertecknad. Klagade på min teknik och min löpförmåga. Mysigt värre att stöta på och alltid trevligt att möta väluppfostrade och ickebittra människor med hyfs och intressanta saker att säga…
När den trevlige supportern skämtat färdigt och haft sitt lilla roliga började matchen igen. Tydligen var jag och YBK inte så dåliga eftersom vi direkt tog kommandot och pressade mot SIF:s mål. Skottorp trycktes ner mot kassen och tvingades försvara sig. Dock stack de emellan med en hyperfarlig kontring. Pontus Johansson drog iväg ett magiskt hårt och välplacerat skott som likt en granat slog i Anton Hanssons ribba. Endast fru Fortuna räddade YBK. Strax efteråt fick YBK utdelning. Efter en kaosartad situation i SIF:s straffområdet drog Dennis Ljungberg till på volley och hemmaledningen var ett faktum. Spelet var nu förlagt till Skottorps planhalva. Dock var det inga ordnade anfall utan mer kamp och framåtanda som gällde. YBK kändes hela tiden lite hetare även om SIF stretade emot väl.
En kvart senare var det dags igen. Undertecknads frispark nådde Dennis som nickade mot mål. På returen stötte Robin Nicklasson in tvåan efter en situation som kanske borde blåsts av för ruff på målvakten. Nu var matchen i praktiken över och SIF började visa dåligt humör. Duktige Petter Johansson fick byta pga kramp och tidigare nämnde Packe Martinsson skällde ut domaren efter noter i en situation som slutade med garv och skratt. SIF körde en fräck frisparksvariant som så när ställde YBK men på kontringen därefter lobbade Robban Beckström in trean.
Samtliga i YBK skall ha beröm för sin insats. Shpetim alias, ”Bojan Djordjic” kom in i slutet och stod för en monsterinsats när han smekte fram passningen till Robban Beckströms mål. Backlinjen höll koll på sifferräknande Gustavsson och Anton Hansson fick äntligen hålla nollan.
Glädjen efteråt var enorm i laget! Det sjöngs, det hurrades och det slogs kullerbyttor framför publiken. Själv var jag inte ens glad. Bara lättad. Känslan att inte ha förlorat var betydligt starkare än glädjen över att ha vunnit. Lite som att överleva ett slaganfall… Tränare Dock gratulerade till segern och meddelade att laget kommer förstärkas av Daniel Bergman. Ojojoj vad jag är glad att detta sker efter att vi mött SIF. En Bergman i form är vidrigt att möta och kommer innebära att SIF per automatik blir massor med procent bättre.
Hur som haver, äntligen vann YBK! Skottorp var inte dåliga och Oscar Cronquist är underbart duktig i ett kämpande grönt bortalag. YBK har spelat bättre i flera av de andra matcherna men ändå förlorat. Idag var spelet hackigt och ängsligt men det är skitsamma för tre poäng var viktigare än allt annat. Nu skall vi njuta och nästa vecka väntar en härlig resa till metropolen Lidhult. Då siktar vi på skräll!
YBK;
Anton H
Filip N Filip S Emil O Emil D
Tomas K, Jimmy I Jakob J
Dennis L, Anton O, Jakob D
Avb; Lars H, Shpetim H, Robban B, Robin N
Robin Nicklasson ska det stå, inte Daniel i Ysby.
Mål G/V:
Armin Darban, Leo Gustafsson
Det var en stor skillnad i offensiven mellan ysby och skottorp. Ysbys nummer 6 (robin?) och deras stor kille på topp gjorde mycket stor skillnad i anfallet för Ysby.
3 poäng är 3 poäng även om det är rättvist eller orättvist... Inget är orättvist om man inte förvaltar de lägen man skapar får eller bjuds på. Huvudsaken är att man ska göra mål då vinner man matcher/matcherna.
