Fyran:
RGIF-Åsa IF 3-3 (2-0)
Mål RGIF: Johan Nilsson 3
RGIF hade 3-0 i bottenmötet mot Åsa. Johan Nilsson gjorde tre raka mål. Två på nick efter hörna och ett på en läcker chipp. När Nilsson gjort RGIF:s trea fem minuter in i andra dog dock laget och Åsa kunde göra tre raka mål och få med sig ett oavgjort resultat. Båda lagen var klara för degradering redan innan matchstart. Förutom RGIF och Åsa åker även Torup/Rydö ur fyran.
Femman:
BKW-GIF/VIF 6-1 (4-1)
Mål BKW: Miridon Berisha 3, Nderim Peci, Kenan Ramadani, Robert Andersson
Mål GIF/VIF: Jacob Björk
GIF/VIF hade som väntat ingenting alls att hämta på Wallevi. BKW var överlagsna i inledningen mot ett GIF/VIF som inte visade alls samma glöd som i derbyt förra helgen. GIF/VIF spelade sedan upp sig i andra, men matchen var då redan avgjord. Stor segerorganisatör för BKW var Miridon Berisha med sina tre mål.
Trönninge IF-KIK 2-0 (1-0)
KIK var det bättre laget spelmässigt, men TIF gjorde målen och det är ju som bekant de som räknas. Matchen fick spelas i Knäred pga branden i Halmstad. Det var spelförbud på Tuvan i Trönninge pga den giftiga röken, som vi ju även känt av i Laholm. Båda lagen hade redan innan matchen säkrat kontraktet då Lidhult och KHFF förlorade igår. Det blir alltså de båda sistnämnda lagen som lämnar femman tillsammans med GIF/VIF.
Sexan:
YBK-IS Örnia 0-4 (0-0)
Inför 200 personer på Munkavallen orkade YBK stå emot Örnia i en halvlek. I den andra delen av matchen kunde dock det gröna laget rättvist vinna matchen, om än med lite för stor marginal.
YBK:s Tomas Karlsson:
Det var en vacker höstdag när kampen mellan YBK och Örnia ägde rum på gemytliga Munkavallen. Ingenting såg på förhand ut som om att spelplatsen var hemmaplan för ett av seriens bottengäng. Tvärtom så påminde atmosfären mer om en toppklubb i division två än ett bottengäng i sexan. Fiskedammen var öppen, speakern presenterade spelarna, musiken dånade och den ca 200 personer stora publiken bänkade sig för att se sitt hemmalag ge Örnarna från Halmstad en match.
Första halvlek inleddes med ett böljande spel. Örnia tog kommandot men YBK försvarade sig med den äran. Närmast kom man när ett svepande inlägg från högerkanten sånär nådde den framstörtande anfallaren. YBK stångades och kampades, klart inspirerade av den stora hemmapubliken, men hade generellt svårt att hitta rätt adress på passningarna. Örnia å andra sidan broderade fint på mitten men avväpnades tämligen enkelt av en för dagen mycket säker hemmabacklinje. Emellanåt hettade det till. Ahmed drog en karatespark mot en framrusande Örnian och fick vittna det gula kortet. Sekunderna efter tvingades coach Karlsson att våldföra sig på en anfallande ytter vars väg mot målet var spikrak. Även Karlsson fick se det gula. Målvakten Anton Hansson testades vid ett fåtal tillfällen, bland annat på ett närskott från kanten, men i det stora hela så var Örnias övertag synnerligen ineffektivt. Örnia gjorde ett byte och satte in en avbytare vars entre kom att betyda att bortalaget fick extra tyngd i anfallen och dessutom en spelare med ett magiskt tillslag.
Precis innan paus fick YBK drömläge. Nisse Carlsson, matchotränad men ack så viktig, snodde åt sig bollen från ett sovande Örniaförsvar och fick helt öppen gata att lägga ut bollen till en sopren Erik Mattsson. Tyvärr för Nisse, Ysby och den stora publiken så missades passningen och guldet blev till sand...
Pausen innebar vila och chans till taktiska dispositioner. Vi talade främst om att vårda bollen bättre. Det sägs ju att bollen skall smekas som en kvinna men YBK tenderade att snarare behandla bollen lika illa som Jozef Fritzl behandlar kvinnor. Detta skulle det ändras på och sen skulle båten vara i land!
Andra halvlek inleddes med ett blixtrande YBK som direkt tog initiativ. Robban Beckström, snabbast i södra Halland, utmanade på kanten, Nisse vann bollar och YBK;s backlinje flyttade fram. Chansen med stort C dök också upp när Robbans inlägg nådde en helt fri Erik Mattsson som tyvärr skickade nicken för hårt i backen och fick se bollen studsa över det i det närmaste öppna målet. Ett klassiskt sus gick genom publiken och tillförsikten tilltog hos de svartklädda hemmaspelarna. Tyvärr skulle det inte vara länge. Örnia började komma in i matchen på nytt och efter ca en kvart var YBK illa ute. Coach Karlsson täckte undan ett skott i friläge, Emil lekte räddande ängel inne i boxen och Anton Hansson tippade en lobb till hörna. Till sist bröt Örnia igenom och satte dit ledningsmålet. Emil Olsen förlorade en närkamp med en Örnian och denne kunde ur snäv vinkel placera in bortaledningen.
Frustrationen växte i YBK som också började lida av tröttnande spelare. Nisse gick på knäna, Jimmy på reserverna (magsjuka hemma...) och Robban Beckströms pingislunga gjorde sig påmind. Trots det så var matchen på intet sätt ojämn. Örnia förde spelet och YBK stack upp i kontringar. Farligaste chansen för bortalaget blev det när ett inspel från Örnias högerkant fick rensas bort av ett desperat YBK precis bakom den heroiske Anton Hansson. Hemmalaget fick en riktigt bra chans när Nils Carlsson drev sig igenom på vänsterkanten efter ett fint inspel av stabile vänsterbacken Fredrik Nicklasson. Glidtacklingen från Örnias mittback var kanske på bollen, kanske på Nisses fot. Hemmapubliken vrålade efter straff. Avbytarna for upp som om de blivit rånade och YBK;s lagledning gick upp i falsett. Domaren som friade var dock tvärsäker och hade faktiskt en bra position. Domaren (Stojan) är för övrigt utan tvekan seriens bäste!
Med tio minuter kvar hade YBK flyttat fram allt man hade att erbjuda men det där riktiga trycket uteblev. Örnias anfall var fortsatt långa och hemmalaget saknade såväl kreativiteten som styrkan att på allvar hota. Istället bestämde sig YBK kollektivt för att bjuda Örnia på ett mål. Inte mindre än fem gånger hamnade bollen hos en hemmaspelare och inte mindre än fem gånger spelade hemmaspelaren till en Örnian. Till sist gjorde bortalagets anfallare mål och målet var minst sagt en gigantisk bjudning från slarvande YBK.
I det ögonblicket dog matchen. YBK;s kamplusta försvann. Hoppet dog. Alla längtade tills matchen var över. Publiken tystnade och livet tappade sin mening. Två bollar till droppade in under de sista tre minuterna och slutresultatet skrevs till 0-4. Rättvis bortaseger men med något för stora siffror. YBK gav allt man hade och störde emellanåt det duktiga bortalaget men saknade helt enkelt klassen och kompetensen för att kunna skapa de där riktigt vassa lägena. Man kan likna YBK med tolfteplacerad löpare på 5000 meter i OS. Vi hänger med helt okej. Ibland är vi framme och oroar lite men när det väl gäller så hänger vi inte riktigt med kanonerna där framme.
Publiken lämnade arenan. Speakern lade till att undertecknad skall sluta böla och YBK - spelarna skyndade sig in i omklädningsrummet med en känsla av att en gyllene chans till glädje just missats. Allt var ju så uppdukat. Fint väder, massor med folk, nederlagstippade, sista hemmamatchen och allt att vinna. Det är då underdogen brukar vinna (i alla fall i filmer). Men inte denna gång. Fyra insläppta. Avstängd mot Våxtorp. Jobb imorgon. Alla kommer prata om matchen. Eleverna kommer hånas. En frågade om jag inte är för gammal för att spela fotboll. Min dotter frågade mig; "varför ramlade du hela tiden"? En gammal lagkamrat från Båstad GIF totalsågade oss och Örnianerna sjöng om segrar och vackra flickor. Och till råga på allt så låg återigen handdukshelvetet kvar där hemma på hyllan. Torkade mig med en överdragströja. Stinker skit. Snart är det över!
Vi kommer igen!
YBK;s lag
Anton H
Robin H, Tomas K, Emil O, Figge N
Jimmy I, Tobbe J, Nisse C
Filip N, Robban B, Anton O
Avb; Erik M, Kasper P, Ahmed E
Gullbrandstorps AIS-VBoIS 2-8 (1-2)
Henrik Olsson 3, Anders Stam 2, Håkan Petersson (straff), Emil Nordblom, Jacob Eriksson
GAIS hängde med BoIS i en halvlek och man gjorde faktiskt även 2-2 fem minuter in i andra. Efter det kunde dock BoIS göra sex raka mål och ta en storseger med 8-2.
//P.
