Resultat måndag
SIF-Kurdiska IF 2-6 (0-4)
Mål SIF: Oskar Moberg, Robin Palm
Kurdiska har smugit med i toppen trots en väldigt svängig inledning på seriespelet. Nu ligger laget trea, bara en poäng efter tvåan Haverdal, med en match mindre spelad. I topp ligger ett ohotat Vapnö. SIF har tagit en poäng i år och ligger kvar som jumbo.
IS Örnia-YBK 3-0 (0-0)
YBK rådde inte på Örnia på bortaplan och föll med 3-0 efter en mållös första halvlek.
YBK:s Tomas Karlsson:
En viktig egenskap för en bra coach är väl att hålla bra snack i paus. Kan tänka mig att Mourinho och Ferguson på pricken vet vad de skall säga... Att säga de där rätta sakerna som korrigerar brister och för fram det positiva är de säkert mästare på. Ett gott snack skall helt enkelt tända laget och instruera så att spelet förbättras. Man kan lite diplomatiskt säga att dagens paussnack utifrån dessa kriterier förmodligen var världens sämsta. Första halvlek var YBK;s sett till chanser och taktisk disposition. Att bollen ägdes av Örnia var inget som vi brydde oss mycket om. Vi kände att vi kunde vinna OM vi;
1) Kom tätare ihop på mittfältet
Resultatet av snacket blev
1) YBK;s mittfält var i andra halvlek lika fullt av luckor som minnet efter en lördagskväll på Pepes Bodega.
Allt som var bra i första halvlek försvann. Kontringarna blev meningslösa panikattacker utan vare sig mening eller mål. Försvarsspelet förändrades från äckligt disciplinerat till bara äckligt dåligt. Aggressiviteten på mittfältet gick från "på de djävlarna" till "tack snälla för att jag får vara på samma plan som dig". Kort sagt, andra halvlek sög friskt. Örnia rullade på och ett allt mer förtvivlat, håglöst och uppgivet YBK fick se sig bli frånsprungna gång efter annan. Tvåan och trean var bara logiska och hade kunnat vara några till om inte ribban och målvaktsfantomen Anton räddat YBK. Inte en målchans, inte ett avslut, knappt ens några passningar rätt...allt gick fel. Som sagt, en bra coach skall kunna ändra saker till det positiva i paussnacket...
Efter att regnet stått som spön i backen, den mörka himlen blivit kolsvart, domaren blåst av skiten och deppiga YBK;are vandrat in i omklädningsrummet kunde man bara erkänna att bästa laget vann. Förvisso kunde YBK lett med en eller två bollar efter första halvlek men Örnia var hela tiden det konstruktiva och bollförande laget. Kort sagt, rättvis seger för Örnia.
När samtliga spelare lämnat omklädningsrummet, ordförande Åkesson packat bilen full med tröjor och byxor och Örniaspelarna begett sig iväg hemåt satt undertecknad ensam kvar i omklädningsrummet. Handdukshelvetet låg hemma, torkade mig med en pappersservett. Vi hade förlorat med tre mål mot noll. Den egna insatsen i andra halvlek kan liknas vid en förvirrad alzheimerspatient med rullator. Tunnlad av en anfallare som max kunde vara 17 år gammal och direkt passiv vid 2-0 målet. Hade någon målat en tavla av det ensamma ögonblicket i omklädningsrummet så hade den förmodligen döpts till något tragiskt som "besviken och ensam" eller "för gammal och för dålig". Det var 200 meter till bilen. Regnet föll hånfullt mot det något överoptimistiska klädvalet (t-shirt och shorts) och man kan fråga sig vad som är tjusningen med att spendera en regnig, kall tisdagskväll på en öde fotbollsstadion sparkandes på en boll. Blytungt är bara förnamnet!
För YBK gäller det bara att ta nya tag! Våxtorp hemma väntar på onsdag och med lite tur, lite bättre paussnack och finare väder så kanske det blir en muntrare tillställning.
Vi kommer igen!
YBK:
Anton H
Mål SIF: Oskar Moberg, Robin Palm
Kurdiska har smugit med i toppen trots en väldigt svängig inledning på seriespelet. Nu ligger laget trea, bara en poäng efter tvåan Haverdal, med en match mindre spelad. I topp ligger ett ohotat Vapnö. SIF har tagit en poäng i år och ligger kvar som jumbo.
IS Örnia-YBK 3-0 (0-0)
YBK rådde inte på Örnia på bortaplan och föll med 3-0 efter en mållös första halvlek.
YBK:s Tomas Karlsson:
I skuggan av grupp C i EM utspelade sig det inte fullt lika mediebevakade mötet mellan Örnia och Ysby. En match med två halvlekar så lika olika varandra som Lidingöbor och Rosengårdsbor. Om YBK vore en Gud så vore vi Janus - Guden med två ansikten. Första halvlek präglades av ett äckligt disciplinerat försvarsspel kombinerat med giftiga kontringar från bortalagets sida, Örnia hade bollen och rullade runt men den eminenta backlinjen och det taktiskt skickliga mittfältet höll Örniaspelarna på tryggt avstånd från Anton Hansson i målet. Det vackert bolltrillande hemmalaget blev allt mer frustrerat för varje gång som deras kombinationsspel bröts av en tapper YBK;are. Istället för hemmatryck så ställde bortalaget om i rappa kontringar som borde resulterat. Olle Larsson och Dennis Ljungberg hade båda vänsterskott som slank precis utanför stolpen. Bästa chansen hade dock Felix Bolmgren som blev helt fri i straffområdet med i det närmaste öppet mål. I sista sekund halkade Bolmgren dock till och bollen slank över det övergivna hemmamålet. Minuten senare var Olle på vippen att peta in en retur men Örnia höll ut. Regnet tilltog och molnen hopade sig över folktomma Alevallen. De få åskådarna började ta skydd under träd, paraply och tak samtidigt som domaren blåste av för halvlek.
En viktig egenskap för en bra coach är väl att hålla bra snack i paus. Kan tänka mig att Mourinho och Ferguson på pricken vet vad de skall säga... Att säga de där rätta sakerna som korrigerar brister och för fram det positiva är de säkert mästare på. Ett gott snack skall helt enkelt tända laget och instruera så att spelet förbättras. Man kan lite diplomatiskt säga att dagens paussnack utifrån dessa kriterier förmodligen var världens sämsta. Första halvlek var YBK;s sett till chanser och taktisk disposition. Att bollen ägdes av Örnia var inget som vi brydde oss mycket om. Vi kände att vi kunde vinna OM vi;
1) Kom tätare ihop på mittfältet
2) Satte en liten punktmarkering på Örnias nummer 12 som styrde och ställde skickligt i hemmalaget.
Resultatet av snacket blev
1) YBK;s mittfält var i andra halvlek lika fullt av luckor som minnet efter en lördagskväll på Pepes Bodega.
2) Örnias nummer 12 fick helt obehindrat glida igenom hela YBK;s försvar och vinkla sig fram till matchavgörande 1-0 redan efter 8 minuter....
Allt som var bra i första halvlek försvann. Kontringarna blev meningslösa panikattacker utan vare sig mening eller mål. Försvarsspelet förändrades från äckligt disciplinerat till bara äckligt dåligt. Aggressiviteten på mittfältet gick från "på de djävlarna" till "tack snälla för att jag får vara på samma plan som dig". Kort sagt, andra halvlek sög friskt. Örnia rullade på och ett allt mer förtvivlat, håglöst och uppgivet YBK fick se sig bli frånsprungna gång efter annan. Tvåan och trean var bara logiska och hade kunnat vara några till om inte ribban och målvaktsfantomen Anton räddat YBK. Inte en målchans, inte ett avslut, knappt ens några passningar rätt...allt gick fel. Som sagt, en bra coach skall kunna ändra saker till det positiva i paussnacket...
Efter att regnet stått som spön i backen, den mörka himlen blivit kolsvart, domaren blåst av skiten och deppiga YBK;are vandrat in i omklädningsrummet kunde man bara erkänna att bästa laget vann. Förvisso kunde YBK lett med en eller två bollar efter första halvlek men Örnia var hela tiden det konstruktiva och bollförande laget. Kort sagt, rättvis seger för Örnia.
När samtliga spelare lämnat omklädningsrummet, ordförande Åkesson packat bilen full med tröjor och byxor och Örniaspelarna begett sig iväg hemåt satt undertecknad ensam kvar i omklädningsrummet. Handdukshelvetet låg hemma, torkade mig med en pappersservett. Vi hade förlorat med tre mål mot noll. Den egna insatsen i andra halvlek kan liknas vid en förvirrad alzheimerspatient med rullator. Tunnlad av en anfallare som max kunde vara 17 år gammal och direkt passiv vid 2-0 målet. Hade någon målat en tavla av det ensamma ögonblicket i omklädningsrummet så hade den förmodligen döpts till något tragiskt som "besviken och ensam" eller "för gammal och för dålig". Det var 200 meter till bilen. Regnet föll hånfullt mot det något överoptimistiska klädvalet (t-shirt och shorts) och man kan fråga sig vad som är tjusningen med att spendera en regnig, kall tisdagskväll på en öde fotbollsstadion sparkandes på en boll. Blytungt är bara förnamnet!
För YBK gäller det bara att ta nya tag! Våxtorp hemma väntar på onsdag och med lite tur, lite bättre paussnack och finare väder så kanske det blir en muntrare tillställning.
Vi kommer igen!
YBK:
Anton H
Robin H, Tomas K, Nisse C, Figge N
Ehab E, Tobias J, Emil O
Dennis L, Olle L, Felix B
Avb; Filip N, Emil D, Robban B, Zed I
//P.
//P.
Kommentarer
Postat av: Anden
Oskar Moberg och Robin Palm målskyttar
Postat av: Håpe
Tomas: Om du inte redan har gjort det, ge ut en bok! Det spelar ingen roll vad ämnet heter, du kan skildra en nolltaxerares deklaration så att den lockar fram magkramper hos läsaren. Jag bokar ett signerat exemplar ur premiärupplagan!! Till skillnad från Zlatan behöver du ju ingen spökskrivare. Låt bokförlagen ha budgivning på utgivningsrätten, öronmärk 30% till laget i ditt hjärta och vips så är ekonomin för en lång stege till serieavancemang säkrad!!!
Postat av: Zlatan
Hmm,
Är ganska säker på att Ysby inte är klubben i herr Karlssons hjärta... Tror inte att Tomas valde att bli spelande tränare i Ysby pga att det är laget i hans hjärta!
Postat av: Nicky
Lidhult - Unnaryd 2-1 (0-0)
350 åskådare, 3 utvisningar, tacklingar till höger och vänster, gôtt snack mellan laget, 3 kämpa mål och en jaevla holabalo under 90 minuter.
Postat av: Anonym
"Zlatan"
Vad har det med nånting att göra? Rätt uppenbart att Tomas brinner för sitt gäng.
Postat av: Anonym
#Nicky.
Det är sådana matcher som är roliga i dessa div.
Trackback
