Plogens fotbollsblogg

En fredagkväll som började i vanlig ordning, med fredagsmys hos Hellsten, med Hawk, G och På spåret samt Skavlan/Lets dance, slutade lite mer ovanligt. Jag hade innan jag stack till Hellsten kollat schemat för Veingecupen på GIF/VIFs hemsida, såg att P97 ganska så passande hade slutspel från kl 22:30 och framåt. Frågan var bara, skulle VGLT-laget ta sig dit (?), skulle de inte göra det, skulle det inte vara lika intressant för mig att åka och kolla. Jag gick in på delsidan för P96-97 och tittade på laget. Ovetande om motståndarnas laguppställningar insåg jag att VGLTs lag såg starkt ut. De måste ta sig till slutspel tänkte jag, jag chansar och åker och kollar. I Veingehallen var det som vanligt trångt och fullsatt när det vankas cup, jag klev in genom entrén, halade fram plånboken och frågade hur mycket inträdet var på. Entrévärden bara tittade på mig och log. Jag: -Eller är det inget inträde? Tydligen inte. Gratis underhållning av fint märke! 

Jag slog mig ner på läktaren och jag såg att VGLT-laget spelade, blev först lite besviken då jag trodde att semifinalerna redan var igång, före utsatt tid enligt schemat, samtidigt blev jag småglad då jag insåg att laget tagit sig till slutspel och att det i varje fall skulle bli en match till för VGLTs del, förutom den som spelades, antingen final eller bronsmatch. Det var inte en slutspelsmatch som spelades, det var den sista och helt avgörande, för VGLTs del, gruppmatchen och den spelades mot Knäreds IK. VGLT var tvugna att vinna med två mål för att gå vidare och man hade 1-0 då jag kom till hallen. Stämningen var som vanligt på topp när VGLT spelar. Hela, nåja, åtminstone över halva "läktaren" klappade i takt och sjöng -Alla vi som älskar lila klappar nu. osv, osv, osv.

VGLT-lagets ledare verkade nästintill lite övertända, det märktes att det var en viktig match, Tudde, Kim och Persa nästan skriker instruktioner i mun på varann -Backa hem! -Jobba!!! Den fjärde ledaren: Jögga tycks vara tagen av nervositet, han sitter i omgångar på huk med tom blick och i omgångar står han likt handbollslandslagets tränare Staffan Olsson och vresar. Isak Pettersson kommer fri från halva plan, målvakten räddar Isaks avslut, Lukas Pettersson har dock påpassligt smugit med upp och han får öppet mål på den efterföljande returen och rullar säkert in bollen i mål med sin vänsterfot. Lukas ler med hela ansiktet och pekar på Isak ("det var ditt mål") och hela laget samlas och kramar om varandra. Jag insåg inte då hur viktigt det målet var. Nu blev det nervösa slutminuter mot signalen.

VGLT lyckades utan några större problem freda sitt mål tiden ut och man var klara för slutspel. Direkt efter matchen mot KIK väntade semi mot Trönninge IF. Det hela blev en mycket tät tillställning och inte förrän i matchens sista minut kunde Leo Gustafsson sätta dit 1-0 till VGLT. Riktigt skönt! Nu väntade en spännande final mot det andra TIF-laget som i sin semifinal hade imponerat med fin futsal och slagit ut ett väl kämpande Sennans IF. Även finalen blev en mycket tät tillställning, den riktigt underhållande futsalen lirades kanske inte då, inte särskilt konstigt med tanke på betydelsen av kampen. Både VGLT och TIF spelade tight och inget av lagen släppte till några tydliga målchanser. Ett oväntat skott i steget från en TIFare skulle ge laget ledningen med 1-0. VGLTs målvakt Pontus Larsson tycktes gräma sig lite väl mycket över målet då han låg kvar på golvet i besvikelse en god stund efter det att bollen rullat i mål. Skottet satt vid stolproten och var i ärlighetens namn inte mycket att göra åt, Pontus tycktes dock ha sett skottet i ganska god tid då han faktiskt var väldigt nära att nå bollen.

VGLT gav inte upp och det skulle inte dröja länge innan kvitteringen kom och som den kom. Bollen rullade ut från TIFs mål snett åt höger, där laddade VGLTs backklippa Hugo Nyrell för Kung och fosterland och direkt på rullande boll dundrade han upp bollen i nättaket till 1-1. Ett mycket vackert fotbollsmål. Inte långt efter VGLTs kvittering kom också ledningsmålet, även det på en kanon, avstämt drog Isak Pettersson till bollen med sin fina vänsterfot, bara ett par meter in på TIFs planhalva och bollen for in i mål otagbart för TIF-keepern. Vild glädje både i laget och på läktaren. Nu handlade det bara om att hålla ut i ett par minuter och det gjorde VGLT också, det blev aldrig sådär riktigt spännande under den sista minuten som det kan bli. VGLT spelade smart och säkert försvarsspel. Stor segeryra genomsyrade hela hallen, vågen, medaljer, applåder, fotografering och bucklan. Härligt!

Hela laget bidrog i allra högsta grad till slutsegern i cupen, men det kändes bra att Hugo och Isak fick avgöra finalen till VGLTs fördel. Hugo var en klippa som sisteman för lagkamraterna att luta sig mot i alla de tre matcherna jag såg och Isak tycktes vara överallt hela tiden, speldirigent och ständigt ett hot med sin härliga energi. Men alla i laget var som skrivet i högsta grad delaktiga i att bucklan kunde bärgas.

VGLTs lag: Pontus Larsson, Hugo Nyrell, Isak Pettersson, Lukas Pettersson, Leo Gustafsson, Filip Arnesson, Filip Liedholm, Joakim Eriksson och Johan Sjögren.

VGLTs cupvinst blir än mer imponerande med tanke på att fyra av lagets nio spelare var underåriga och födda -98.

Starkt av Trönninge IFs båda lag att komma tvåa och trea.

Jag hoppas att jag kommer att ha möjlighet att följa ytterligare någon åldersklass av VGLT-lagen i Veingecupens slutspel. Men vi får se hur det blir med den saken.

Veingecupen är och har länge varit en källa till glädje för många. Cupen har funnits i många år och även jag har minnen från cupen från min egen tid som spelare. Även om P83 aldrig skördade några större framgångar så var det alltid kul att deltaga. För egen del minns jag bäst ett frisparksmål jag gjorde från egen planhalva mot LFK. Bollen hade gått utanför mål om inte målvakten missbedömt den och styrt in den i egen kasse. Minns jag inte helt fel så vann mitt VGLT-lag just den matchen på det målet. Alltid en fin skalp att slå LFK naturligtvis.

/Plogen

PS. Hade egentligen tänkt åka till Veingehallen för att njuta av futsal och slippa att ha kravet på mig att skriva någonting. Men nu blev det som det blev och då ville jag dela med mig av det. DS.