Plogens fotbollsblogg

LTIK-BKW 1-1 (1-1)
Målskytt LTIK: Mattias Olofsson (straff)
Målskytt BKW: Manfred Walldén

Det märktes direkt vilket lag som var mest taggat i inledningen av matchen. BKW var riktigt sugna på att visa att man inte är så dåliga som det verkade mot AIK. BKW var både etta, tvåa och trea på bollarna, LTIK var riktigt blekt och flera av spelarna verkade tro att det skulle gå lika lätt som i premiären. Unge Arlind Halimi var planens i särklass främste aktör i första halvlek, han visade prov på härlig teknik, bra blick för spelet och kvicka fötter. I honom har BKW gjort ett riktigt fynd! BKW hade ett klart spelövertag den första halvtimmen och emellanåt spelade man riktigt fyndigt. Planen var väldigt studsig och det hanterade bortalaget överlägset bäst i den första halvleken.

I LTIK var det inte mycket som stämde, forwards jobbade dåligt i pressen och hjälpte inte varann, mittfältet låg helt fel i positionerna och hängde inte alls med, bakåt var det relativt stabilt, men hela backlinjen hamnade i knäet på Jonas Nilsson i målet, detta berodde till stor del på att mittfält och forwards inte klarade av att hålla fast några bollar, försvaret blev hela tiden satt under press. Det var dessutom emellanåt alldeles för fjuttigt bakåt, även kommunikationen brast vid ett par tillfällen, i total tystnad gick LTIKare upp och tävlade på samma bollar.

Trots BKWs spelövertag och LTIKs avsaknad av i princip allt, så lyckades bortalaget inte skapa särskilt mycket klara målchanser. Patrik Åkesson nickade från nära håll rakt på Jonna i målet och Halimi testade från håll ett par gånger utan någon större framgång. BKW skulle dock få sitt mål, nyinsatte Elvis Begic slog en vacker krossboll till en fristående Manfred Walldén som säkert kunde nicka in 1-0 till BKW. Eller fristående och fristående, det såg lite märkligt ut då faktiskt LTIKare fanns i närheten och kunde tagit bort bollen eller spelaren, men bara valde att inte göra så. Hur som helst kändes målet logiskt med tanke på spelövertaget. BKW snurrade en hel del i laget och även LTIK tvingades till ändringar, framförallt då mittfältskampen gång på gång förlorades. LTIK fick lite bättre grepp om saker och ting sedan Anders Kallin kommit in från sin vänsterytterplats till en central position. Det var dock fortfarande inte bra på något sätt.

Vid ett par tillfällen fanns det möjlighet att friställa spelare mot BKWs mål då bortalagets backlinje låg väldigt högt upp, koncentrationen i de avgörande passningarna var dock alldeles för dålig. Den bästa LTIK-möjligheten fick Simon Vedin som snodde bollen en bit över mittplan av BKWs vikarierande målvakt Jonas Nilsson, Simon fick dock aldrig tid att sikta in sig och chansen rann ut i sanden. Strax efter kunde LTIK i vilket fall kvittera sedan Emil Olsson blivit gruffad i BKWs straffområde. Straffen var en aning tveksam, jag tittade bort precis vid situationen, Walldianerna tyckte absolut inte att det var straff, LTIKarna tyckte att det var straff. Hur som helst så slog Mattias Olofsson straffen i mål två gånger (!). Väldigt starkt Olofsson! Domare Ola Ström hävdade att spelare från båda lagen varit inne i straffområdet innan den hann slås vid det första tillfället. Olofsson visade dock mental styrka och satte den andra straffen ännu säkrare än den första.

Efter målet fick LTIK ny energi och allting blev plötsligt bättre, framförallt aggrissiviteten. När Ström blåste till pausvila pustade LTIKarna ut efter en bedrövlig halvlek som trots allt slutade oavgjort. Tempot var väldigt lågt i matchens första halvlek och det får naturligtvis LTIK vara mest tacksamma för. Men det berodde faktiskt mest på domare Ström och BKW. Ström hade bestämt sig för att inte tillåta något tufft spel alls och han blåste mycket, nästan för mycket, jag tyckte att han blåste sönder den första halvleken. Sedan tog det en evinnerlig tid mellan varje avblåsning, inte minst när gula kort visats, herregud vilken tid det kan ta att skriva ner ett nummer på en papperslapp. Ström var hur som helst konsekvent och han blåste lika mycket åt båda håll.

Det låga tempo i matchens första halvlek berodde också på det konstanta bollrullandet i BKWs backlinje, LTIK fick inte tag på bollen, men det mynnade ofta ut i ingenting alls då rörligheten framåt var alldeles för dålig för att hålla på med ett sådant konstant sidledsrullande. Men som skrivet, eftersom att i stort sätt ingenting stämde för LTIK så var det också hemmalaget som tjänade mest på det låga tempot.

Efter "avhyvling" i paus av en besviken hemmatränare i Mats Johansson kom LTIK ut som ett annat lag i andra halvlek och trots att det inte var någon dag då spelet ville stämma så var inställningen nu mycket bättre. Samtidigt var BKW inte i närheten av lika bra som i första och det blev därför en ganska dålig halvlek spelmässigt. Trots att LTIK inte var spelmässigt jättemycket bättre än BKW så radades chanser upp och hade koncentrationen i de avgörande passningarna varit bättre och forwards inte varit så kroniskt lata att de konstant vilat på fel sida BKWs backlinje så hade chanserna blivit ännu fler.

BKW låg obegripligt högt uppe med sin backlinje och så fort LTIKare kom rättvända mot mål så var det bud på målchans. Jag tror inte att Andersberg är så otroligt bra som en 5-0 seger mot BKW kan ge sken av. De var bara långt mer distinkta och effektiva än LTIK. Jag förstår varför BKW släppte in fem mål i premiären, med lite otur hade man gjort det även mot LTIK, trots att det inte varit alls särskilt rättvist med tanke på att LTIK inte spelade något vidare. BKW skapade bara ett par halvchanser i den andra halvleken. Packi fick bra skottläge nära mål, men drog med full kraft bollen skyhögt över och Walldén kom högst i en nickduell nära mål, men nickade rakt på Jonna.

Flera LTIKare var oerhört besvikna efter matchen, med tanke på att Emil Olsson, Anders Kallin och Fredrik Wersch samtliga kommit till frilägen, i två fall efter bjudningar från BKWare, så kändes det oerhört surt att bara få med sig en poäng från matchen. Tränare Mats var grymt besviken och tog det nästan som en förlust, flera spelare satt också i omklädningsrummet och deppade som efter en förlust. BKW var säkerligen inte heller helt nöjda med poängen eller med matchen. I första halvlek spelar man emellanåt fin fotboll, dock utan att skapa särskilt mycket. I andra kom man aldrig igång och som matchen gestaltade sig får man nog trots allt vara mer glada för poängen än LTIK.

Vad det gäller BKW framöver så är det ett lag som har framtiden för sig och jag tror att det kommer att bli bättre och bättre spelmässigt. Kan Halimi komma upp i en lite mer jämn nivå har man en riktig kanonspelare i honom, det finns flera skickliga unga aktörer i BKW. Även Manfred Walldén glimrade till emellanåt med fina saker och både Halimi och Walldén kommer bara att bli bättre. Vad det gäller den raka backlinjen så får nog Packi och Illies tänka om, det funkar väldigt dåligt, framförallt i sexan då det inte finns några linjedomare och det blir väldigt svårt att ställa offside. Hade inte Jonte stått i målet för BKW och legat så långt ut som han gjorde hade LTIK fått möjlighet till ännu fler frilägen och det kunde ha blivit storförlust precis som i premiären.

Det var mycket grymtande från läktarplats angående LTIKs spel, och visst, det var verkligen ingen skönfotboll publiken bjöds på, spelmässigt kan det bara bli bättre, samtidigt är jag väldigt glad över att vi är betydligt mer stabila och mycket mer gedigna än på många år. Trots BKWs spelövertag i första halvlek släpper vi till väldigt lite. Jonas Nilsson i kassen betyder mycket för det övriga lagets trygghet. I övrigt så var främste LTIKare Anders Kallin, trots att det var han som missade i markeringen på målet så var Kallin magisk i övrigt. Otrolig blick för spelet och utan att behöva gå in i en enda närkamp så vinner han varenda boll genom att vara så snabb i tanken. Imponerande!

B-mötet slutade även det oavgjort, det var två starka B-lag som ställdes mot varandra, både BKW och LTIK har god bredd. BKW var det bättre laget i matchen och i det här mötet måste LTIK vara mest nöjda med poängen. BKW tog ledningen genom Martin Angwall och LTIK kunde kvittera, även här på straff, genom Henrik Olsson. Värt att notera att LTIKs meste spelare genom tiderna Fredrik "Gummi" Jacobsson gjorde comeback i LTIK-tröjan under matchen och nu som målvakt. Ordinarie B-målvakten Morgan Johnsson befann sig i Danmark under lördagen och backupen Mats "Persa" Pettersson i Tyskland. Därför kontaktades Gummi och han skötte sig med den äran i kassen. Han sattes inte direkt på några större prov, då BKWarnas avslut oftast inte träffade mål. Men det kändes väldigt tryggt med Gummi i kassen och han stod hela tiden rätt. 

HAIS-SIF 1-1
Målskytt SIF: David Eriksson
Målskytt HAIS: Dennis Larsson

Precis som väntat fick SIF ett litet helvete med med närmsta grannen HAIS. Trots spelmässigt övertag mäktade man inte med att rubba motståndarna. HAIS tog faktiskt en ganska tidig ledning i matchen. 

AIK-KIK 3-4 (1-3)
Målskyttar KIK: Jonathan Pettersson 2, Simon Silvandersson, Dan Karlsson

Klippfors var naturligtvis mycket nöjd med de tre poängen mot AIK. KIK spelade stabilt och effektivt och hade faktiskt ledningen med 4-1 innan man under de sista 20 minuterna slappnade av en aning och bjöd in AIK i matchen. Klippfors berömde AIK och förklarade att de är ett duktigt lag, framförallt framåt. Dessutom skötte de sig exemplariskt, Klippfors passade också på att hylla den unge domaren Torbjörn Karlsson för en jättefin insats. Ett duktigt lag verkar förövrigt KIK också vara, det unga laget har spelat länge tillsammans och denna säsongen har verkligen börjat på ett fint sätt för de gulsvarta, som sannerligen inte blir lätta att tas med i årets serie.

LFK-Lärje/Angered 1-0 (0-0)
Målskytt: Johan Gustafsson

Det satt väldigt hårt inne, men tillslut kunde LFK rättvist vinna matchen. Det går sannerligen inte av sig själv för LFK i år. Trots spelövertag och trots att man tydligt ser att LFK är det bättre laget har man förtvivlat svårt att få det och lossna. Det är väldigt mycket sidledsrull och det händer inte mycket framåt. Underhållningsvärdet var verkligen inte värt de 60 kronorna i inträde. Det var en ganska dålig och tråkig match som spelades på Glänningepark. Besart Mazreku var inte med vid den förra hemmamatchen och då saknades han mycket, han tillför i varjefall lite kreativitet. Mot Lärje/Angered hade han Kalle Sjöström bredvid sig, Kalle var totalt osynlig i matchen. Jag, tillskillnad från flera av mina kamrater, uppskattar Kalle som fotbollsspelare, men visst ska han vara på en kant för att komma till rätta. Mittfältet bestående av Peter Joza, Petter Gustavsson, Christoffer Johansson och Robert Nilsson är inte särskilt kreativt. Är inte de här fyra mittfältarna samtliga defensiva spelare i grunden och alldeles för lika varandra?

Inte förän Johan Gustafsson kom in på plan började det hända saker, han tillförde den kreativitet som tidigare saknats på plan och det var också han som kunde göra målet efter ett inlägg från utmärkte högerbacken Göran Medjed. Efter målet ekade Per Rydhögs stämma ut över Parken, -"1-0 till LFK genom hemvändaren (!) Johan Gustafsson." Det tyckte jag som LTIKare var humor! Snarare kappvändaren... Jag skojade med Johan efter matchen om att resten av LFK- truppen kanske skulle skickas ner till LTIK för försäsongsträning inför nästa säsong. Det kanske inte är så dumt att hitta glädjen på gräsrotsnivå trots allt. Sedan angående Johans kondition och kommentaren i LT om att LTIKs träningar är som att ligga på soffan så måste jag skriva till LTIKs försvar att träningarna mycket är vad man gör dem till, vill du jobba och springa så gör du det, du kan också välja att glida och inte anstränga dig så mycket om du vill det. Johan förklarade ju också i artikeln att han inte ens klarar 90 minuter i sexan, det gör dock i princip resten av spelarna i LTIKs A-trupp och det säger kanske mer om Johan än om LTIKs träningar.

//P.